Gårdagens match blev precis den där rysaren jag skrev att jag inte skulle fixa.
Du milde!
När Växjö kvitterade med ungefär 30 sekunder kvar av sista perioden slutade jag se,
déjà vu-känslan blev alldeles för stark.
(Jag var förmodligen inte den enda Skelleftebon med den känslan.)
Jag missade därmed (och gladeligen) att flera av de inledande minuterna av sudden
spelades i numerärt underläge. Mina nerver hade verkligen aldrig fixat det!
Jag missade givetvis också segermålet. Men hellre det än att riskera att se ett Växjömål.
När grannen till slut vrålade tyckte jag att det lät ”glatt”, och när det sekunder efter
hördes smällare här på Norrböle vågade jag kolla igen.
Och mycket riktigt, vi är i final! VI ÄR I FINAL!
Segermålet kunde då äntligen kollas in.
Mot guld!
I övrigt har dagen spenderats med en blandning av jobb, helghandling och en Umeåsväng.
Helt okej, om det inte varit för att veckans dåliga mående med frossa och huvudvärk
gjort sig väldigt påmint idag.
Torsdagsafton mina vänner!
I mitt fall ska den spenderas skönt nedbäddad i soffan.