Maraton på 60 kvadratmeter.

Bloggen skapar en plats för bearbetning som fungerar perfekt för mig.
Jag märker det väldigt tydligt de gånger jag skrivit ett inlägg om de mer allvarliga
sakerna i mitt liv.
När inlägget postas kan viss ångest, ibland väldigt mycket ångest, vara inblandat.
Men när det gått någon timme, eller att det blivit ny dag, då känner jag mig
mycket lugn och tillfreds.
Så skedde även denna gång. Med inlägget från igår.
Fastän det var ett spretigt sådant, eftersom funderingarna och känslorna kring
det är pågående, så renade det enormt.
Kraftig ångest när jag postade det, utan tvekan, för att idag kännas väldigt bra.
Både tankar och känslor lenade av.
Skönt, så otroligt skönt!
Vem hade kunnat ana att bloggen skulle komma att ha den finfina effekten.

Idag har jag dock jobbat vidare med skuggsidan av mitt liv.
Sprungit ett maraton faktiskt.
Befinnandes i ett och samma rum.
Under 4 timmars tid.
Jag har det fantastiska tillfället att få ingå i ett projekt, som startades
innan jul och kommer att pågå under våren.
Jag kan fortfarande inte skriva mer om det i nuläge, men idag drog vi igång
på allvar.
Såpass kan jag berätta att jag får användning för mina erfarenheter då det gäller
den pedofil jag utsattes för som barn/tonåring och även det psykiskt våldsamma
förhållande jag levt i under en stor del av mitt vuxna liv.
På ett alldeles fantastiskt sätt får jag användning av det, vilket känns
otroligt spännande.
Jag gnistrade av energi när K från Laget och jag åkte därifrån.

30 minuter senare kom tröttheten.
Den i princip lamslog.
Jag sov 2 timmar under eftermiddagen, och hade utan tvekan kunnat sova 2 timmar till.
Jag konstaterar att fastän det gav mig enormt med energi så hade jag likafullt
sprungit ett maratonlopp.

Den här våren kommer att bli mycket spännande, utmanande och lärorik.

I vilket fall.
Eftermiddagen och aftonen har alltså gått i dvalans tecken.
Trötthet och huvudvärk har varit ständiga följeslagare.
En oväntad och väldigt härlig promenad har tack och lov balanserat upp tröttheten.
Tanken var att ta ut Alice på en 5 minuters rastning.
När vi väl var ute insåg jag att kvällens väder var ljuvligt.
Till skillnad från förra veckans -18 grader ned till -25 grader bjöd kvällen på
endast -9 grader.
Till det behagliga gradantalet var det även helt vindstilla.
Samt omsorgsfullt plogade gång/cykelvägar.
Heller fanns det inte tillstymmelse till halka.

Det var så mycket att tycka om med det härliga utomhus att vi tog oss en lång
härlig runda på Norrböle istället för en kort rastning.
Tilläggas bör också att Norrböles gatubelysning är av den där röd/gula sorten,
och inte den sedvanligt vita.
Vilket ger ett väldigt mysigt och mjukt sken.
Så där promenerade vi alltså fram, Alice och jag, och njöt i fulla drag av aftonen.

Vi har just landat i soffan och ska förbli här tills det är dags att göra kwella.
Vilken dag alltså!

Dagen idag, i kombination med härdsmältan som jag fick skriva av mig igår,
innebär en mycket tillfreds jag denna afton.

God afton på er!