Men för helvete.

Min första tanke i morse var att jag ville dö.
Den andra tanken var att jag ska sluta dricka alkohol.
Jag gissar att de flesta av oss någon gång tänkt den tanken dagen efter en fest.
I morse, exakt klockan 05.50 tänkte jag den.
Jag vaknade med ångest som slet tarmarna ur kroppen.
Hade jag kunnat skala av mig huden hade jag gjort det.

Jag försökte somna om, men ångesten gjorde det helt omöjligt.
Jag läste igenom blogginlägget, de få raderna, jag skrev i natt.
Och raderade det.
För er som kanske hann läsa det såg nog att något mindre bra hänt.
Jag lever, och jag har inte tänkt ta livet av mig.
Jag hade behovet. Men nej, givetvis inte.

Nu en hel dag senare har jag fortfarande den tanken i huvudet.
Att jag inte ska dricka alkohol mer alltså.
Och att jag behöver riva loss min hud. Skala av mig den, den känslan finns kvar.
Jag har levt dagen med deathmetal i lurarna, det lugnar.
Den är så aggressiv att den lugnar i det här läget.

Nykteristgrejen har jag provat på mellan det jag var 15-25 år och är inte intresserad
av den egentligen.
Men en förändring kommer jag att göra.
För det här går inte.

När jag dricker alkohol dricker jag bort vett och sans.
Och gör saker jag på inget sätt står för. Överhuvudtaget.
Jag drar in skiten i mitt liv när jag är berusad.
På det sätt som jag kämpat så hårt för att bli kvitt.

Jag har försökt att dricka på ett mer vettigt sätt.
Men jag lyckas inte.
Därför känner jag att följande beslut ändå är det rätta att ta.

Jag kommer att vara nykter fram till sommaren.
Med 2 undantag från den regeln.
I soffan på Casa Hawk kommer jag att dricka vin.
(Gissningsvis en och annan hot shot också.)
Jag är trygg där.
Jag kan inte förstöra mig själv där.

Jag är en självdestruktiv människa.
Alla kategorier.
I sällskap av alkohol blir jag farlig för mig själv.
Jag blir osund för mig själv.
Hos makarna Skogly behöver jag inte oroa mig för det.
Deras sundhet stryker bort min osunda och destruktiva sida.

Om Patrik tänker fira sin 40-års dag på något vis kommer jag också att göra undantag.
Att festa in hans stora dag är en självklarhet, som jag mer än gärna gör.

Annars väntar jag med alkohol tills sommaren.

Vi 74:or blir, om man gör den hisnande matten rätt, nämligen 40 år i år.
Det lär bli en del festande i sommar just därför.

Det är många månader bort.
Och jag hinner få tillbaka renheten jag behöver.
Tänka över en del saker jag behöver tänka över.

Jag hade förövrigt mycket trevligt på festen igår.
Inget snack om den saken alls.
Det här inlägget antyder till att jag inte hade det, men jodå, jag hade mycket
trevligt på festen igår.

Men likafullt, nu är det färdigfestat.

Jag behöver få min kropp ren igen.
På flera sätt.

Idag har varit en dag fylld av en ångest jag inte kan beskriva.
Jag hittar inte tillräckligt bra och beskrivande ord.
Den har lamslagit.

Och fått mig att inse att jag både vill och måste göra något åt det hela.

Gränssättningsproblematiken har än en gång skrikit mig rakt i ansiktet.
Och nu kan jag inte blunda för den.
Alkohol och jag fungerar mycket dåligt ihop med gränssättning.
Så är det bara.
Mer tydligt än såhär blir det inte.

Jag har mejlat en del idag.
Stina, Elin och Åsa, tack gode gud för er.
Era rader har fått mig att lugna ner mig, och till och med kunnat skratta.

Vickan, att prata med dig i morse var undergörande.
Jag behövde höra dig skratta. Skratta åt mig.
Du fick mig att skratta själv också.
När det känns nattsvart är skrattet helt jävla underbart.

Katta, låt mig höra hur det går i morgon när du rekar tveksamma läkare för
lobotomin vi pratade om.

Jag har bra folk omkring mig. De bästa faktiskt.
Jag förvånas varenda gång.
Jag har verkligen de bästa vänner ett liv kan erbjuda.
De hanterar den skit jag åstakommer.
Dömer inte. Utan är vänliga med mig.
Och mamma, hahahaha, hon tål fan allt.
Förvisso med ett ögonbryn höjt i förvåning idag, men ändå.
Inte undra på att jag kan berätta allt för henne.

Ångesten är inte lika stark i afton.
Den är närvarande, den lurar i bakgrunden.
Jag klarar inte av att vara själv, så jag är hos föräldrarna i skrivande stund.
Jag måste inte befinna mig i samma rum som dem, men bara att höra dem i bakgrunden lugnar.

Idag mina vänner, har er fuck-up till Cicci tagit ett bra beslut.
Och jag känner mig mycket nöjd med det.

Julia kommer att kontaktas också.
Människovarma Julia med de sylvassa nålarna.
Jag har en tid funderat på en ny piercing.
Och precis som alltid när jag krisar, gör jag verklighet av de planerna.
Så kommer det att bli denna gång också.

Ha er en fin kväll i stugorna.