Mental notering; dessa ignoreras på egen risk.

Skavsår.
De må vara väldigt små, men s•tan så onda de är.
Trots sin litenhet.

Kände det redan igår, att ena hälen signalerade skavsårsvarning.
Idag hann jag en bit på rundan, då fanskapet sprack.
Visst att jag kände av det redan då jag drog iväg, men jag räknade iskallt med ett samarbete, blåsan på hälen och jag emellan.
Det visade sig vara en missberäkning.

30 minuter från stugan och blåseländet brister.
Och jag blev påmind, än en gång, att det gör ont att gå med ett brustet skavsår.
Hade jag befunnit mig på asfalt hade jag tagit av mig skon, och utan obehag gått hem.
I skogen är det inte lika enkelt att gå i bara socken.
Så skon, i sitt mest uppremmade läge, blev kvar på foten.

Det blev inget rundarekord satt idag.
Jag är mest glad att jag tog mig hem.
Haha, det är löjligt hur något så litet kan göra så ont.
Nästa gång ska jag byta skor, alternativt plåstra om direkt jag får skavsårskänningar.

Nåväl, såret är nu rengjort, och skydd är satt utanpå det hela.
Testade ett par andra skor jag har, jag alternerar mellan tre olika skor, då de som regel blir rejält blöta efter en runda i skog och mark.
Ett par av dessa tre visade sig fungera alldeles utmärkt ihop med en skavsårsomplåstrad häl.
Perfekt!

Nu mellanmål, efter det ska Alice och jag göra ett nytt försök till härlig skogsrunda.
Hur härligt det nu kan bli då det hunnit börja både blåsa och regna.

Tajming är uppenbarligen inte min grej idag.
Nåväl!