Mental och fysisk asfaltsblandning.

Jag blir så äckligt less på mig själv ibland.
Jag sitter fast, startknappen blinkar ”ur funktion”.
Jag har saker jag måste göra, jag har en del riktigt bra och intressanta idéer att fördjupa mig i och fullfölja, och jag har saker jag vill göra.
Och vad blir det av det hela? Inte ett skit.
Som om hjärnan och kroppen sitter fast i en mental och fysisk asfaltsblandning som just håller på stelna. Det gör inte ont, men jag sitter fast.
Och inget blir gjort. Och jag hatar mig själv.