Mina gäster besöker numera andra inrättningar.

Jag hade laddat för ett riktigt gnöligt och gnälligt inlägg nu i afton.
För att spy ur mig allt det onda min rygg och min mage bjuder mig så
frikostigt på just nu.

Men jag tror minsann vi struntar i det till förmån för något helt annat.
Nämligen betraktelser av ett fågelbord.

Japp, ornitolog Degerman är i farten igen.

Jag konstaterar att de fåglar och den ekorre jag så ömt vårdat under
vinterns kyliga månader har börjat dra sig ur vår relation.

Utan ett endaste litet ord (läs kvittrande) till förklaring.

På senaste tiden har de fnyst lämpligt föraktfullt åt de mycket mumsiga
frön jag lagt ut.
De har vridit bort näbben från de annars så goda och uppskattade (kärleksfullt
tärnade) bitarna av fett.
Som Jörgen konstaterade igår ”tänk om du la ner lika mycket tid på min mat”,
när jag omsorgsfullt stod och skar upp fett till mina fjäderklädda vänner.
(Vilket jag gör, för er som plötsligt tyckte synd om herr Lindgren, alltså.)
Hehehe.

Tillbaka till fågelborden, de är alltså inte lika frekventa i sin besöks-
statistik längre.
Jag gissar att de börjar ha det väldigt bra i skogen, såhär på våren.
Kanske hittar de mat som får deras smaklökar att skratta.
Solrosfrön och fett kanske mer är en bukfyllnad för dem.

Jag menar, här trodde jag att jag serverade gourmetmat, fast jag kanske i
själva verket serverat dem mat från McDonalds?
Att de ätit endast för att det varit lättillgängligt, men kanske smakat skit.

Vem vet, jag har inte kommit så långt i vår relation att jag förstår dem.
De pratar och pratar, men för mig låter det mer som ett kvittrande, inte
som ett språk jag förstår innebörden av.

Fast det kanske kommer.

I vilket fall kan det hända att jag trappar ned på läckerheterna ute
på fågelborden.
Inte för att jag är besviken för att de gett mig kalla handen, utan så
mycket som en liten förklaring, icket.
Jag tänker att nu är tiden kommen, då de lätt hittar mat själva, den mat
som de själva skulle välja, alltså.

Till hösten är de varmt välkomna tillbaka.
Då ska jag åter ladda med solrosfrön och fett till mina gäster.
Vilket ska bli ett sant nöje.