God afton vänner!
Här i stugan fortsätter ledighets-lunken.
Såhär vackert var det under Alice och min runda på isen i morse.
Det var njutbart på det där nästan overkliga sättet.
Där jag fick behovet att stanna, för att stå helt stilla och ta in det jag såg omkring mig.
Dels det jag uppfattade med ögonen.
Men framför allt det som inte kunde uppfattas med ögonen.
Där huden rördes av den lilla antydan till vind, där minusgraden kylde försiktigt samtidigt som solen värmde.
Att bara stå stilla och låta tystnaden fylla öronen.
Det var snudd på overkligt njutbart.
Senare på dagen gick vi också en sväng över isen.
Fortfarande var det lika våldsamt vackert.
Det snudd på ljudlösa hade nu fått sällskap av skotrar som passerade nu och då. Vi hörde också skidåkare glatt prata med varandra där de skidade fram över isen långt ifrån oss.
Den promenaden var inte dum den heller, jag gillade absolut att ha andra kring oss.
Men morgonens känsla av att vara totalt i nuet är svårslagen.
Är det soligt och vackert i morgon bitti tror jag minsann lillgurkan och jag drar iväg medans vi fortfarande har chansen att vara helt själva där vi går fram över isen.
I övrigt har jag mest lallat på.
Börjat se elfte säsongen av Criminal minds samt knarkat Hannibal.
Bakade också en lite annorlunda sockerkaka.
Här hittar ni receptet på den. Gillar ni kanelbullar är det här något för er!
God afton på oss alla!