Lika mycket energi som det tog på dagen, gav det på kvällen.
Fantastiskt.
Vi satt och pratatade i soffan, mamma, Vickan och jag.
Livliga diskussioner, om mycket av det mesta.
Precis som jag vill ha det.
Nu var tempot mer passande för mig. Jag kände mig inte på något sätt stressad.
Samt att jag kunde äta precis när det passade mig.
Och helt plötsligt, ja då stortrivdes jag.
Jag kände mig fylld av energi, på ett liksom lugnt sätt.
Glad och intresserad.
Något Missenträsk blev det inte på kvällen, jag hade större behov och glädje av umgänget
än av den tidigare efterlängtade ensamheten.
Jag var precis där jag ville vara just då nämligen.
Samt att min mage för första gången sedan i söndags kändes stabil.
Fast jag vågar knappt tänka tanken av rädsla att jinxa till det.
Jag önskar att det alltid var såhär.
Men det är inte att förakta omän det blir med 1.5-års intervaller heller.
Kvällen var genomsyrad av guldkant, så föga anade jag att något annat skulle få
mig att bli alldeles varm inombords innan det var dags att sova.
Jag möttes av följande text, där nätkärlek är temat.
Jag kände hur mitt hjärta växte varmt i bröstkorgen, och resulterade i en tår på kinden.
Tack!
En fantastisk start på helgen!
Underbart! Det är bara att njuta. Ha en fin helg, Cicci!
Detsamma vännen!