Jag tycks ha utvecklat något av ett gammstintedrag.
Jag inser hur van jag är att göra saker på mitt sätt.
Hur mycket jag gillar att göra saker på mitt sätt.
Hur enkelt och stressfritt det blir för mig då.
Spenderar mycket tid med familjen dessa veckor, då Vickan är hemma.
Då blir det här extra tydligt.
Herregud, jag måste göra något åt mina egenheter innan jag bli omöjligt att umgås med.
Då och då tar jag paus från familjeumgänget. Gör lite ärenden själv.
Är hemma och äter själv.
Andas lite för mig själv.
Varvar ner lite för mig själv.
Jag har alltid tyckt jag är en mycket flexibel och lättanpassad person.
Som enkelt samarbetar med de flesta typer av personligheter.
Realitycheck någon?
Nåväl, packat och klart för en helg i umgängets tecken.
Vid kris och andningsnöd finns det mil och åter mil av fjäll att tillgå, vilket
borde lösa samtliga ensamhetsbehov.