… och där brast det.
Jajamän, härdsmälta Degerman till er tjänst.
Så blir det när underliggande finns i massor, så att små saker och ting får
äran att utlösa det okontrollerbara.
Följ med på min väg mot sammanbrottet:
* Ljudet på min dator försvann i morse. Bara sådär.
Med mild panik i sinnet, för jag ser allt genom min dator samt konsumerar enorma mängder musik genom den, startade jag om den hela tre gånger innan ljudet kom tillbaka.
* Glykol schmykol? Minusgraderna ute gör att kylarvattnet i min älskade Golf borde innehålla glykol. Vilket det inte gör i nuläge.
Men min bil läker vatten någonstans så innan det är minusgrader dygnet runt borde det ha läkt tillräckligt för att behöva fyllas på nytt vatten.
Den här gången MED glykol i.
* En finne, modell inombordare, har dykt upp på ena näsvingen. Den syns inte på något vis, men upptar hela min näsa under ytan. Kanske upptar den faktiskt halva ansiktet där under. Bara att nudda vid näsan framkallar i det närmaste gråt hos mig.
* Kudd(jäveln) i min säng har helt plötsligt två nätter i rad låtit mig vakna med nackspärr.
Inte så hemskt att jag inte kan röra mig alls, utan bara sådär gnagande vilket gör
att jag undviker att göra vissa rörelser med huvudet.
* Angående byggarbetsplats Hyttlidgatan. Nyss var min lägenhet en byggarbetsplats, rent ljudmässigt eftersom takstolar och ventilation görs om i området. Nu när huset för min lägenhets tak är klart har man bytt hus vilket tillika är det där min lokal finns.
Vilket gör att arbete dagtid är väldigt knepigt med tanke på att ljudnivån är öronbedövande. Samt att entrén inte går använda för tillfället, utan jag måste hämta mina kunder på parkeringen för att lotsa dem genom ett byggställningslandskap till en annan ingång.
Och så kom alltså droppen nyss.
I form av saknad kakao.
Japp hörrni, den förbannade kakaon knäckte till sist min dag.
Avsaknaden av den alltså.
Besökte tidigare idag Coop där jag köpte goda thekakor (sådana som jag varit sugen på i en veckas tid) med avsikt att äta dem ihop med varm choklad till middag.
(Ja, man får äta sånt till middag om man vill.)
Väl hemma insåg jag att jag inte hade varken kakao eller O´boy att göra varm choklad på.
Jag var säker på att jag hade kakao hemma, så jag lät medvetet bli att köpa någon på affären.
Gick någorlunda lugnt över till föräldrarna för att låna kakao där.
Som inte hellre hade någon.
Då lossnade det hos mig. Rakt av.
Rasande slängde jag (de goda) thekakorna rakt mot mamma och sa att hon kunde göra vad fan hon ville med dem, och att de var de sämsta spenderade 24 kronorna någonsin.
Sedan smällde jag igen dörren efter mig.
Jag går inte att ha i möblerade rum när det lossnar hos mig.
Nu sitter jag dock hemma och har lugnat mig. Något.
Nej allvarligt, jag känner mig mycket bättre nu.
Kanske för att jag hade ett sammanbrott tidigare, fick utlopp för massor med energi.
Jag är inte arg längre.
Möjligtvis less och uppgiven. Fast lite glad också.
Herregud, finns det då ingen ände på alla känslor som rusar omkring?
Till råga på allt luktar det fett i min lägenhet.
Samt att jag har en hemsk vitlökssmak i munnen.
För när det inte blev någon varm choklad med thekakor till middag, så värmde jag
lite vitlöksbröd och åt.
(Och ja igen, man kan äta sånt till middag om man vill.)
Med påföljd att det alltså luktar fett här hemma samt att jag har världens sämsta smak i munnen.
Nåväl.
Fast i själva verket är det en bra dag.
Jag hade en kund tidigare idag som jag sett fram emot att träffa, hennes sällskap i såväl yrket som rent privat är alltid ett roligt och efterlängtat ett.
Samt att jag klippt mig idag. Eller rättare sagt Katta, min goda vän, tillika frisör, har klippt mig. Så jag är jäkligt snygg i håret för tillfället.
Så en bra dag är det. När jag tänker om det.
Men det räckte likafullt med att kakaon saknades för att saker och ting skulle urarta.
Kanske är det ingen av ovan nämnda saker som egentligen orsakade det hela.
Kan tänkas att det är sakerna som jag får hjälp av K och L på Kliniken med att börja bena i som orsakar en hel del energi för tillfället.
Glädje, frustration, ångest, oro. Allt i en galen dans.
Livet vänder riktning (igen) och jag gör mitt för att se till att taktpinnen är min.
Vändningen av riktning är min önskan, och målen är mina sedan mycket länge.
Och med deras hjälp är det möjligt. Som alltid.
Men likafullt, det är mycket kraft i omlopp.
I helgen har jag hållit dessa tankar och känslor kring alltihop på en nivå som fungerat fint.
Jag flyttade nämligen in på Casa Hawk klockan 16.00 i fredags och stannade där till exakt 16.00 på söndagen. Med en kort sväng till stugan mitt på lördagen.
Jag tog helt enkelt min tandborste med mig och spenderade helgen med min andra familj.
Vi har umgåtts sådär härligt avslappnat, ätit väldigt gott, druckit gott samt sett en hel del film och serier.
De kan ju det här med trivsel those Casa Hawkers. Så är det bara.
Jag har fått tillfälle att prata med Erika om förändringarna som börjar.
Och jag har fått tillfälle att liksom bara trivas.
Helgen kunde inte ha varit bättre.
Det underliggande genomsyrar det mesta jag tänker kring just nu likafullt.
Det räcker uppenbarligen med att några små saker gnisslar för att ett frispel ska vara möjligt.
Jag kommer att berätta mer om vad som förändras och varför det förändras.
Det är inga hemligheter, jag behöver bara samla tankarna såpass att jag kan göra mig förstådd innan jag skriver om det.
Låt oss alla ha en härdsmältsfri tisdagsafton.
Själv ska jag frossa i ”Dharma and Greg”, lättsmält är kvällens melodi.
Det känns för övrigt betydligt bättre nu när jag skrivit av mig.
Kanske att kvällen blir en finfin sådan likafullt?
Trots att det luktar fett här hemma och trots att jag har en hemsk vitlökssmak i munnen. 😉