Det var klart redan från början att vårt giftemål skulle bli av det mer blygsamma slaget.
Att hålla det litet var var viktigt för oss båda.
Kanske mer för David än för mig, men absolut att vi hade samma tanke kring det hela.
Den ursprungliga planen var faktiskt att endast hans pappa och min mamma skulle vara med vid själva vigseln. (Hans mamma och min pappa har gått bort, annars skulle de såklart också ha varit med.)
Sedan tänkte vi att närmaste släkten skulle komma till oss för det sedvanliga födelsedagsfikat som varje år går av stapeln kring det datumet och då liksom bara berätta att vi gift oss tidigare under dagen.
Nu blev det istället så att närmaste släkten var med redan vid vigseln och sedan kom hem till oss för fika.
Vilket sett i backspegeln blev väldigt rätt. Jag tyckte om att ha dem med.
Vi valde med andra ord att inte ha någon bröllopsfest, utan fikat efteråt fick stå för den ”minglande” delen av vårt bröllop.
Vilket var en utmaning bara det med tanke på att det var 150 grader varmt och strålande sol.
(Egentligen var det 30 grader men hade varit så i drygt en vecka vilket gjorde att precis allt var rejält påfrestande vid den tidpunkten.)
Däremot, eftersom jag är långt mer social än David, var jag liksom ändå sugen på att fira vad som komma skulle ihop med mina vänner.
Så en fest innan (vi kan kalla det möhippa) blev lösningen.
Mama Skogly, som vet precis hur man skapar lika god mat som trivsel, tog tag i saken.
Och med henne vid rodret går saker rätt (det är sedan länge) så även denna gång.
Vi träffade över en ubergod räkbakelse och vin, och innan vi visste ordet av hade vi diskuterat igenom allt från gästlista till mat, snacks och allt annat bra att tänka på – samt skickat iväg inbjudan.
Japp, sådan är hon. En som har koll på saker på det mest effektiva av sätt.
Så en lika trevlig och god, som givande planeringsdejt hade vi.
Festligheten var planerad till min första semesterdag.
Av de inbjudna kunde samtliga komma, vilket gjorde mig väldigt glad.
Så tillsammans med Erika, Katta, Linda, Anneli, Anki, Anna, Danne och Patrik hade jag en fantastisk kväll.
Och ja, en möhippa blir inte komplett om man inte har sina bästa vänner där, råkar de vara av manligt kön är de givetvis medräknade, det säger sig självt.
Att första frågan på plats var om David också skulle komma visade förmodligen att saker och ting inte alltid sker enligt ”standard procedur”.
(Jag hade älskat om David varit med. Men han som på sin absoluta höjd festar en gång per år och just hade avslutat sin första arbetsvecka sedan semestern i den 150-gradiga värmen behövde utan tvekan soffan bättre än fest.)
Temat för möhippan var ”fest vilken som helst”.
Jag ville ha minimal fokus på mig, därför var det självklart att middag och umgänge var mitt önskemål för kvällen. Absolut inte någon traditionell möhippa, nej herregud bara nej.
Erika hade vid planeringen frågat vilken mat jag önskade mig. En väldigt svår fråga med tanke på hur god mat hon lagar, men valet föll ändå enkelt på hennes Pasta Alfredo.
Den är fantastisk.
Innan vi satte tänderna i den umgicks vi i deras kuvös (inglasning) där vi drack bubbel, snacksade och myste.
Kan även hända att de roliga vännerna förberett en del kul utmaningar och lekar gällande temat på vad som skulle komma att ske lördagen efter på det där sättet jag fixar.
De känner mig. Och hade anpassat det hela perfekt.
Jag tänker ofta på hur fantastiska vänner jag har. Den här kvällen visade det sig lika tydligt som alltid.
Vi åt alltså gott, drack gott och umgicks.
Jag måste definitivt fråga efter Ankis recept på tiopoängaren till chokladig efterrätt hon gjort!
Vi lyssnade på massor med bra musik. Mindes roligheter under alla år vi känt varandra.
Pratade om kärlek såklart.
(Kanske att jag behövde sova på makarna Skoglys soffa ett tag, men jag kvicknade till och kom tillbaka… )
Jag fick verkligen allt jag önskade mig av kvällen. På precis alla sätt.
Jag är bara så jäkla glad och tacksam att jag fick fira mitt kommande bröllop med de mina fastän jag inte kunde ha dem på plats när det väl skedde.
Nu fick jag det bästa av två världar, att umgås med mina vänner på det sättet jag önskade och även att hålla bröllopet minimalt.
Jag är verkligen så otroligt glad att var och en av dem hade möjlighet att komma.
Kanske hade jag önskat en stor fest tillsammans med både mina och Davids vänner, jag är helt övertygad om att de skulle ha gillat varandra och att vi skulle ha haft väldigt roligt.
Men den kraft och energi det skulle ha krävts att planera och genomföra en sådan sak hade jag inte.
Framförallt skulle jag inte ha varit bekväm att vara så i blickfånget om samtliga varit med på vigseln först och sedan under fest. Nej, alltså bara nej.
Absolut inte David heller. Ni som känner honom vet att han förmodligen inte kommit till sitt eget bröllop om vi hade behövt göra det så.
Och med tanke på att jag gärna ville ha min blivande make där, och att jag i mångt och mycket hade samma önskan om något litet, blev det här ett väldigt bra sätt att göra bröllopet på.
Och att jag framför allt ändå kunde fira det ihop med mina fina vänner.
Erika hade verkligen gjort allt så otroligt fint – som alltid.
Hon var definitivt klippan jag behövde när jag innan kände mig smulans nervös.
Hon planerade, styrde upp, snacksade upp, lagade mat, dukade fint, pyntade fint och var bara sådär fantastisk som hon alltid är. Hon gjorde helt enkelt min fest.
Som jag älskade hela kvällen!
Låt oss ha en finfin fredagskväll hörrni.
I morgon åker jag till Stockholm för trevligheter med mamma och Vickan. Spännande!