När 2014 övergår till 2015.

God morgon på oss alla!

Er synnerligen icke-frekventa bloggare Degerman gör ett inlägg såhär årets sista dag.
Ett av mina sisådär hundra nyårslöften (som inte kommer att lovas) borde
rimligtvis vara att lägga manken till på inläggsfronten.

I vilket fall.
Strax övergår 2014 till att vara historia.
Ett nytt år ligger framför oss.
(Ni som känner mig vet förvisso att mitt nya år alltid börjar på hösten.
Gissar att det sitter i sedan skoltiden, ni vet, det nya läsårets termin tillhörde hösten.)

Men absolut. Det nya kalenderåret ska givetvis firas in.
På Casa Hawk. Kul.
Är såld på umgänget, som ni alla vet.
Samt att menyn som skickats mig får mig att redan nu längta efter i morgon.
Det blir en mycket rolig kväll.
Jag har för övrigt redan nu målat mina naglar. Glittriga.
Japp, är det nyårs så är det.
Då får man helt enkelt tulla lite på sin glitterfobi en smula.
Ett överlack är dessutom ditpenslat. För att hindra eventuellt glitter från att sprida sig.
(Ligger jag inte steget före, så säg!)
Nåväl.

Ett sista inlägg innan året växlar till att bli ett annat borde rimligtvis innehålla
en summering.
Kan man tycka.
Det blir en smulans grovhuggen sådan.
Det handlar mer om de större intrycken det här året har inneburit.
Länkarna är till inläggen som skrivits om just i det ämnet.
Följ dem om ni vill ha lite morgonläsning till kaffet, alternativt om ni vill
veta lite mer om just den specifika händelsen.
Nåväl. Let´s go!
__________________________________________________________________________

Det här året fyllde jag 40 år.
Japp, vi unga -74:or blev 40.
Innan tyckte jag att det kändes och lät galet gammalt.
Nu när jag väl är mitt i den smeten känns det inte gammalt.
Eller jo, hehe, jag hade hellre varit 30-något, vem försöker jag lura egentligen?


Min egen födelsedagsfest var grym. Otroligt kul.
Att ha så många av de jag tycker om på en och samma plats. Det var enormt.

Dessa fina, gulliga, roliga människor som jag tycker så otroligt mycket om…
En fantastisk mix av nära vänner, härliga vänner från förr tillsammans
med folk som jag bara mår så fantastiskt gott av att ha omkring mig.

Linda och Erika firade också sina födelsedagar.
Galet roliga fester.
Haha, det tog mig ett tag att bli nykter efter dessa kvällar, kan jag berätta.
Här är vi firandes Lindas stora dag.

Ett underbart, passionerat förhållande hände också under detta år.
Det var annorlunda. På många sätt. På bra sätt.
Jag kände mig otroligt älskad. Och jag älskade starkt själv.
Att det inte fungerade mellan oss gjorde inte upplevelsen mindre fantastisk.

Det här året har jag även haft mina goda vänner nära mig, på ett sätt jag inte
haft på mycket, mycket länge.
Jag har även haft många andra bekantskaper och kompisar i mitt liv på ett
annorlunda sätt under detta år.

Frihet öppnar dörrar som annars är stängda. Konstaterar jag.

Jag fick även en chans att må gott ihop med min pappa.
Hans och min relation är komplicerad.
I somras, då mamma åkte till Paris, då insåg jag hur mycket jag tycker om honom.
Vi umgicks nämligen en hel del då jag under de mycket varma veckorna bodde
i stugan.
Vi funkade väldigt bra ihop och jag blev påmind om hur mycket jag tycker om honom.
Den känslan är god att finna då vi är i lägen då vi inte riktigt går ihop.
Jag gillar honom, den gamla mannen, min pappa.

I höst var det även dags att se teatern UngHästen spela upp föreställningen
”Just så pass folkvett”.
Den föreställning några fina kvinnor och jag fått förmånen att göra.
Jag kommer att se den igen.
För jag var helt chockad när jag såg den sist.
De gjorde våra historier, våra erfarenheter rättvisa.
På alla sätt och vis.
De förmedlade klockrent hur våld förändrar. Hur det förminskar.
Jag var mycket sentimental när jag såg dem spela mitt framför oss.
Resultatet av alla timmar vi spenderat ihop under dryga året med teatern
kunde inte ha blivit bättre.
Jag kommer för alltid att minnas hur vi arbetade med dem.
Allt skratt, all fasa, alla tårar, all overklighetskänsla.
Det var en mycket speciellt och annorlunda upplevelse.
Och att få se resultatet av det i form av en teaterföreställning …!
Jag är den mest tacksamma som fick möjligheten att delta.

I höstas fick jag även uppleva något annat alldeles fantastiskt.
Nämligen att vänta barn.
Herregud vilken känslokarusell det startade.
Allt från total lycka så det nästan snuddade vid att kunna liknas
vid vanvett, som till rädsla.
Rädsla för allt det okända,det helt nya med att bli mamma.
Jag menar, hur gör man, hur är man mamma?
Och rädsla för om något skulle gå snett.
Det var sannerligen en resa. I en känslostorm.
Och i en underbara lycka.
… ibland går saker däremot inte som man vill.
Oavsett hur mycket man än vill.
Vissa saker är bortom det man själv kan påverka.
Och min graviditet visade sig vara en sådan sak.
Mitt foster var nämligen inte friskt.
Vilket blev en total chock för mig.
Viket ledde till att jag valde att avbryta graviditeten.
Det blev början till några av mitt livs absolut mest mörka stunder.
Jag undrade hur jag någonsin skulle hitta något värdefullt med mitt liv igen.
Men det gör man.
Sorg måste däremot få ta sin tid.
Och jag har de bästa vänner ett liv kan ge.
Med deras omsorg och med min familjs omsorg går det framåt.
Jag har genom denna resa insett att jag har mycket värme omkring mig,
mer än jag någonsin kunnat ana. Mycket, mycket mer.

Det här året har sannerligen varit en berg och dalbana.
Av stora mått.

Vad det nya året kommer att innebära vet jag inte.
Jag gillar nyårslöften förresten.
Inte löftena i sig, dem bryter jag givetvis redan dagen efter de trätt i kraft,
så numera skippar jag dem helt.
Däremot gillar jag alla tankar man får inför det nya året.
Det jag skulle lova mig själv, om jag trott att jag kunnat hålla dem
i mer än ett dygn alltså.
Det gör likafullt att jag fokuserar kring det jag vill förändra i mitt liv.
Vilket jag tycker mycket om. Att jag mycket aktivt funderar på det.
De förbättringar jag vill göra.
Bara genom att ens tänka på dem startar en process.
Som med fokus även kan göras verklighet av.

Det finns en hel del förändringar jag inser att jag skulle må bra
av att göra.
Jag har gått och funderat på det fram och tillbaka i någon veckas tid nu.
Jul och nyår har den påverkan på mig.
Förändringar kommer det att bli det här nya året.
Hoppet har kommit tillbaka i mitt liv.
På flera plan.
Hur härligt är inte det.
Jag ser fram emot 2015.

Låt oss alla ha en fantastisk nyårsafton hörrni!
Oavsett hur vi väljer att fira den.
Eller inte fira den.

Nu återstår bara en sak att göra innan jag trycker på ”publicera-knappen”.
Nämligen att hälsa TACK till er som följer min blogg.
Utan er, ingen blogg. Kom alltid ihåg det!
Tack för att ni läser!
Låt oss alla få ett härligt nytt år!