När dumsnålhet korsas med en munsönderfallande hemskhet.

Tänk er en pastill, med hallonsmak som löses upp i munnen och
blir till ett pulver.

Låter inte så dumt, alls.

Men om det stavas Alvedon munsönderfallande tablett, då ska vi inte låta
oss luras av ovan beskrivning.

Den tabletten smakar bokstavligt talat vedervärdigt.
Absolut fruktansvärt.

Första sekunderna då den landat på tungan är någorlunda okej.
Däremot när den på allvar börjar övergå till pulverform…
Huggorm, säger jag. Huggorm, mina vänner…

Tog en i morse nämligen, kombinationen av piggelindrink och lite
väl blygsamt intag av vatten under gårkvällen, gjorde att
en Alvedon kändes som ett mycket bra alternativ i morse.

Men kära nån, jag hade glömt bort hur katastoralt illa de smakar.

Varför jag ens har dem?
Jo, de rekommenderades nämligen då jag gjort min gastric bypass, då
såg de gärna att man inte svalde stora tabletter, modell Alvedon och
liknande.
Toppen, tänkte jag om den munsönderfallande varianten.
Och slog till på en förpackning.
Föga anande jag då, att just denna förpackning skulle komma att räcka en bra
bit över 10 månader… Just för att de smakar huggorm.

Varför jag inte bara kastar bort dem?
Där slår mitt lite väl ekonomiska drag in… de fungerar ju, så varför kasta bort…

Jag står hellre och grimaserar ett par minuter, och tänker tankar om att
det här måste vara en försmak av helvetet.

Så ekonomisk är jag.
(Läs dumsnål!)