Idag är det en märklig mix av väder.
Mycket typiskt för just fjällvärlden, där det ena kvarten är strålande sol och vindstilla,
till att kvarten därpå innebära storm och snö.
De väderskiftningarna har denna dag bjudit på, hittills.
Å andra sidan spelar det inte mig speciellt stor roll, jag och min rygg spenderar mesta tiden i husvagnen.
Där inne i värmen är jag inte väderkänslig alls, utan tycker hellre att vindens piskande känns mysigt.
En promenad på något geleaktiga ben har gjorts.
Efter 40 minuter kände jag mig helt nöjd.
Tempot var inte snabbt, men heller inte snigelaktigt.
Jag konstaterar att upprätt i rörelse inte är ett speciellt skönt läge att vistas i.
Mina ben känns så avlägsna på något märligt vis.
Nåväl, skönt med frisk luft i lungorna och några kilometers rastande av gammelkroppen.
En varm och härlig dusch på det, och jag sitter som ny i soffan.
Jag fick frågan i servicehuset hur jag kände mig idag.
Och det var härligt att kunna svara, att idag känns det bättre, och faktiskt tala sanning.
Jag kände att jag log med hela ansiktet.
För det känns bättre idag. Långt ifrån bra, men nu är hoppet tillbaka.
Det här kommer att bli bra, inget snack om det.
På tisdag ska jag boka tid på Ryggakuten, hos Gunnar Nyström.
Han är en mild man med oväntat våldsam metod.
Jag går alltid till honom när jag har problem med ryggen, och han hjälper mig
varenda gång.
Så jag tänker att han är mitt givna val även denna gång.
Allting har ett slut, så även en krasslig rygg.
Jörgens frågor om hur jag mår har avtagit, jag gissar han tycker det är dags för mig att
känna mig frisk, nu när jag vilat ordentligt.
Jag gör mitt bästa, utan att anstränga mig över min nuvarnade förmåga.
Jag har ingen lust att tråka ut honom med min ryggs tillkortakommanden.
Samtidigt som jag håller på mina gränser.
Då det gäller vad jag klarar av att bära eller utföra.
Så, ett läge för konturer och gränssättning uppenbarade sig i och med min rygg.
Nejdå, han lär ha tålamod några dagar till. Hoppas jag.
Själv konstaterar jag lite obekvämt att det är svårt att gå på tossi och göra
nummer två, när ryggen är ond.
Utan att lägga ut texten alltför mycket om den skitsaken, inser jag att de muskler
och den kraft som behövs, inte är helt förenligt med vad min rygg klarar av just nu.
Otippat och lämpligt beklämmande, kan jag tycka.