När förnuft hindrar från en artikel i lokaltidningen.

Ögonbedövande vackert.
Termometerns tavla visar tecknen -3.5.
Solen skiner från en klarblå himmel.
Marken är täckt av ett tunt lager snö, som gör att det formligen gnistrar ute.
Det är så vackert att jag märker att jag tittar ut gång på gång, bara för att ta in och fylla på ännu mer av den här känslan allt det vackra ger.
Den som gör att jag småler, inifrån och ut.
Vilken välkommen och absolut fantastisk kontrast till det gråmulna regnande som hållit i sig de senaste månader, eller mer sanningsenligt, senaste veckan.

Lusten att göra en snöängel blir stark. Men besinnas tacksamt nog av förnuftet.
Annars hade jag strax legat ute på frusen backe och nött mina täckkläder utan att lyckas göra någon fluffig snöängel i det centimetertunna snötäcket.
I sin förlängning hade det naturligtvis lett till att någon hjälpsam förbipasserande på väg 95 hade ringt 112 i hopp om att rädda den stackars kvinna som, till synes, just krampade i sitt livs epelepsifall.
Så av risk att hamna i vår lokaltidning för något mindre ärofullt, låter jag mig göra några mentala snöänglar istället, insynsskyddat nog, vid köksbordet.
Tittandes ut.