När jag tittar med båda ögonen.

… så plötsligt ser jag det.
Hur fel allt blivit.

HUR SATANS FEL ALLT BLIVIT.

Marken gungar under mina fötter.
Magen slutade fungera direkt.
Jag sitter och andas lite försiktigt, som om jag är rädd att
något ska gå sönder om jag tar ett för djupt andetag.

Jag känner mig lamslagen, kanske rent av skräckslagen.

Mailet från K och L.
Utdrag ur min blogg. Med deras knivskarpa reflektioner.

För mig att fundera över.

Jag ser det svart på vitt.
Utan skygglappar.

Mina tankar och känslor.
Ihop med deras tankar.

Jag har trott att jag slutat blunda.
Men det visar sig att jag egentligen bara tittar med ena ögat.
För att det blir enklare så.

Magen protesterar.
Ett tydligt tecken, på att jag är orolig.

Jag läser det igen.
Det blir ännu mer tydligt.

Det går inte ihop.
Jag har fått det att gå ihop i min hjärna.
Kanske för att jag valt att titta endast med ett öga.

Nu ser jag vart allt det förvirrade kommer ifrån.
Vart allt mitt arga kommer ifrån.

Jag ska på Kliniken idag igen.
Det känns helt plötsligt som det viktigaste som finns just nu.

För nu blev jag rädd.