Det här med att umgås med folk man inte valt själv.
Utan för att man, av yttre omständigheter, befinner sig i samma konstellation.
Som man helt enkelt måste lära känna. Måste umgås med. Ibland.
Precis sådana ska jag tillbringa min kväll med.
Vilket ska bli kul.
För nu umgås jag med dem för att jag vill.
Inte för att jag måste.
Det handlar om Jessica och Marielle. Som är/har varit tillsammans med Jörgens bröder.
Jag har haft dem i min plusfamilj under många, många år.
Vi har sett varandras bra sidor, vi har sett varandras mindre bra sidor.
Vi delar en hel del gemensam historia och en hel del gemensamma upplevelser.
Vi delar både bra och dålig historia.
Vi har inte alltid gått bra ihop, och vi vet alla tre vad det beror på.
Det är smulans komplicerat, det är smulans kristallklart.
Det finns en del saker som är argt och gömt mellan oss.
Vi vet vad det är, och vi låter det vara så också.
Det gör det skönt att umgås med dem.
För dem behöver jag exempelvis inte förklara så mycket, de vet redan.
Jag riskerar aldrig att inte bli trodd om jag berättar något, de vet redan.
Vilket går båda vägar.
Jag tänker att jag kanske förstår dem också, på ett mer självklart sätt än en utomstående.
Vi ska umgås och dricka gott.
Det ska bli riktigt kul. Jag kan inte minnas när jag faktiskt partajade med dem sist.
Det är många år sedan.
Jag brukar som regel vara nykter.
Kanske därför det känns allt från spännande, kul till lite nervöst.