När min fiffi inte är doftsäkrad.

Följande situation utspelade sig tidigare idag då jag var på Heimdall.
Jag var där för provtagning, och för ett klamydiatest.
Inte för att jag trodde att jag legat på mig klamydia.
Utan för att det testet, ihop med tester för Hiv, hepatit B och C, är måsten
inför en insemination i Danmark.

Sagt och gjort.
Hyfsat glad i hågen kom jag in till sköterskan, en jordnära och jäkligt kul kvinna
som jag träffat flera gånger tidigare.
Hon gick igenom de prover som skulle tas.
Samt avslutade med att säga att ett klamydiatest också var beställt.
Hon sa det samtidigt som hon höll upp en förpackning innehållandes
ett provrör och tops.

Vilket fick mig med fasa inse att det test jag trodde skulle göras med ett urinprov
alltså skulle göras genom att topsa min fiffi.
Min puls blev ohälsosamt hög.
För min vän där nere kändes helt plötsligt som en sanitär olägenhet.
Vilken surprise!
Haha, aldrig hade jag kunnat föreställa mig att mitt val att inte duscha
i morse skulle komma att framkalla smärre panik.

Följande samtal utspelade sig därför:
C: Alltså, ska jag ta klamydiatestet idag?
Vilket borde ha framstått som en hyfsat märklig fråga då det var jag som
beställt testet via min läkare.

S: Jo.
C: Men jag kan inte. Jag har inte tvättat mig där nere.
S: Det går fint ändå.
C: Nej. Det gör det verkligen inte. Jag luktar där nere. Jag skämtar inte.
Här tittar sköterskan lite lustigt på mig.
C: Om jag bara får fem minuter på mig att gå och tvätta mig så är jag nöjd.
S: Det behövs inte. Testet går fint att ta ändå. Och du tvättar dig ju ändå inte där inne. Eller gör du det? Här inbillade jag mig för övrigt att hon lät smulans bekymrad.
Klirr!
Underbara pollett! Äntligen trillade den ned!
Det var alltså meningen att jag skulle utföra topstestet själv.
Jag skulle inte lägga upp mig för någon i all min otvättighet.
Hahaha, gissa om jag kände mig dum! För att inte tala om lättad!
C: Herregud, jag trodde jag skulle ta av mig kläderna och lägga upp mig.
Här skrattade jag precis sådär lättat som man gör när panik släpper.
S: Då kan du andas ut! Du går bara in på toaletten efter att vi tagit blodproverna,
så topsar du i lugn och ro.

Jag gissar att hon fick svar på varför jag betett mig så märkligt inför ett test jag
själv bett om, för helt plötsligt skrattade vi båda lika glatt.

Kära nån…

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

2 svar på När min fiffi inte är doftsäkrad.

  1. Ann Holmberg Elisson skriver:

    Hej där!
    Jag har undrat var du hållit hus och plötsligt var du bara i synfältet! 🙂
    Glad för det och hoppas att det blir fler gånger!
    Visst känner man en viss panik i situationen du beskriver idag, fast jag tror ju egentligen inte det är så farligt, om man inte glömt duscha på en vecka 😉

    Kram!

    • Cecilia skriver:

      Hej! 🙂
      Ja det är ett tag sedan.
      Har inte skrivit speciellt mycket de senaste månaderna, några inlägg, som förklarat min frånvaro,
      men inte egentligen så mycket mer.
      Kul att vara tillbaka. 🙂

      Kram på dig Ann!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *