När semestern innehåller väldigt mycket trevligheter.

God eftermiddag kamrater!
Puh, semestrande Degerman har landat på Skelleftemark igen.
Redan i tisdags egentligen, men tiden går i hundra knyck nu för tiden, så det känns som
om det var igår jag landade på hemmaplan.
Jag har de senaste veckorna varit helt dygnvill, så jag vet i stort sett snart
aldrig vilken dag jag befinner mig på, vilket i sig är en märklig känsla.
(En surströmmingsmiddag stod för övrigt dukad när jag kom hem, vilket gjorde
hemkomsten till en ultimat sådan!)

I vilket fall, Patrik och jag tog förra onsdagen vårt pick och pack för att gästa
festivalen i ingenstans.
Nämligen Skogsröjet. I Rejmyre.
Mina goda vänner Anette och Kristian har sin fina sommarstuga inte långt därifrån,
vilket gjorde det hela möjligt.
Vi hade pratat ihop oss under våren om att gå på festivalen ihop, vilket
vi alltså gjorde slag i saken angående.
Patrik och jag har för övrigt inte rest ihop på 20 år, så det kändes ju liksom bara
hur kul som helst att hänga med honom under så lång tid.
Han är en av mina ytterst få killkompisar. Jag har känt honom sedan jag var typ… 15 år.
Han är en av de där bra killarna man hittar i livet!

Vi tågade ned till Norrköping där vi blev hämtade och vår helg som VIP:are startades.
Jajamän, Anette och Kristian har verkligen skämt bort oss ska ni veta.
Himmel, god mat och god dryck har serverats.
Till det har jag inte behövt lyfta en fena. Allt har serverats!
Anette hade greppat att det var en allmänt utsjasad och stressad Degerman som var på
väg söderöver, så hon gjorde det hon gör allra bäst; att vara en fantastisk och varm vän!

Och lät mig liksom bestämma takten. Vilket innebar en lugn takt.
Som resulterade i en fantastiskt mysig långhelg.
Vi har pratat i massor och vi har skrattat ännu mer!
Samt promenerat i de vackra omgivningarna.
Jag trivdes i fulla drag i deras stuga. Det var verkligen rätt sätt att få rätsida på
stressnivåerna.

Festivalade gjorde vi också. Oh yes!
Det fanns en hel del band jag ville se, med Queensryche i absoluta spetsen, gruppen som dök upp
på min radar i slutet av 80-talet.
Däremot har de ny sångare vilket gjorde mig lite fundersam över hur denne skulle
axla det hela efter Geoff Tate.
Vilket visade sig gå alldeles utmärkt!
När han tog första tonen var jag såld. Satan! Jag smälte och försvann bort i musiken.
De var bättre än på skiva. Och Todd La Torre var som gjuten i rollen som front för bandet!
Deras konsert tog slut alldeles för tidigt i mitt tycke. Jag ville ha otroligt mycket mer.
Herregud, med högsta röst sjöng jag med i låtar som ”Eyes of a stranger” och ”Empire”.
Jag var som mitt i en frälsningsvåg med likasinnade omkring mig.

Sedan, Dream Theater… du milde!
Tänk chansen att få uppleva deras fenomenale trummis live. Jag stod som trollbunden.
Jag kunde inte slita ögonen från honom.
Han kändes som en trollkarl som gjorde saker som inte egentligen är möjliga.

Hela festivalstämningen var toppen!
Mycket glada människor och perfekt planerade ytor.
Mitt i ingenstans.

Lineupen för nästa år kommer att iakttas med största intresse.
En repris av besöket är klart möjligt.

Söndagen åkte vi till Stockholm där Anette och Kristian i vanliga fall bor.
Vi gjorde storstadshäng i två dagar innan SAS stod för hemfärden.
Gamla stan är så vacker! Jag får liksom inte nog av de trånga gränderna och de
underbart vackra gamla husen.
Det känns som om man bokstavligt talat rör vid historien när man går där.
Tack och lov var det inte fullsmockat med turister så vi kunde gå obehindrat.
Njutbart var det sannerligen!

Med det sagt, en vecka i riktigt härliga vänners galna sällskap avnjöts.
Där slappande, mysande, festivalande och stadsbesökande gjordes.
Jag har blivit bortskämt så till den milda grad att jag nästan rodnar lite vid tanken.
Himmel, Anette och Kristian kan verkligen det här med gästfrihet!

Väl hemma fortsatte det härliga livet.
En surströmmingsmiddag blev alltså välkomnandet hem till familjen.
Vilket var ett ypperligt val av måltid, om man frågar mig.

Dagen efter drog jag till min andra familj på Casa Hawk.
Jag hade nämligen längtat massor efter Erika och ville väldigt gärna hänga med henne.
Så vi åt gott (den tjejen kan det här med mat, och hur man skämmer bort sina vänner!)
samtidigt som vi summerade den senaste tidens alla händelser.
Jag njöt av hela atmosfären hos familjen. Jag gillar ju dem massor som ni vet, och att
spendera kvällen med dem kändes toppen.
Ja förutom att vi såg remaken av Poltergeist då.
Den fick mig att hoppa till ett par gånger…
Danne summerade det hela med en relativt irriterande träffsäker fråga;
har du skrivit något i handen?
(Apropå att jag för hundrade gången gömde mig bakom mina händer under filmens gång… nåväl)
Vi sniffade även lite på Bates motel. Jag kommer att se den serien i höst. Den lovade gott.

Dagen efter innebar god lunch och ett gäng Pretty Little liars-avsnitt!
Jag kände mig som en ny människa efter hänget på Sunnanå.

Haha, du milde vad omhändertagen jag blivit senaste veckan, jag blir alldeles varm i
hjärtetrakten när jag tänker på de vänner jag spenderat tid ihop med.

Först söderöver och sedan söder om älven. Jojomänsan!

En lunch med Bureås finest, Katta, har också hunnits med.
Vi konstaterade i vanlig ordning att en timmes lunch givetvis är åtminstone
några timmar för kort.

Idag slappar jag i stort sett bara.
Sjön var våldsamt vacker i förmiddags. Vattnet låg alldeles stilla.
Vyn tar absolut andan ur mig. Fortfarande. Efter alla dessa år.

Denna fredagskväll blir en lugn sådan.
Jag passar på att vila upp mig en smula från den senaste veckans trevligheter.
För i morgon är det stor fest på gång.
Jajamän, Lindas och Uffes årliga sommarfest går av stapeln.
Den brukar knäcka ben. På ett bra sätt!
Jag vet inte riktigt hur många som brukar vara där, men gissningsvis mellan 45-70 personer.
Kanske fler.
Hahahaha, jag ska så inte snapsa i morgon.
Mental notering; JAG SKA INTE SNAPSA.
Redan nu vet jag att det är kört på den fronten, fan också. 🙂
Nåväl, söndagen får bli en lugn sådan, inga måsten alls ska den innehålla.
Bara jag har nyktrat till på måndag morgon då jag ska agera chaufför klockan 05.30 till Umeå.

Det här blev sannerligen ett ”kära dagbok-inlägg”.
Så nu vet vi alla vad jag ägnat mig åt den senaste dryga veckan.
Jag har för övrigt fått Lindas fina bilder från Vickans och Marks bröllop.
Ett inlägg med bilder och upplevelser från det är givetvis att vänta!

Nu mina vänner ska jag återgå till att göra precis ingenting.
Kära nån, hur är det möjligt att göra så få knop som jag gör just nu?

Låt oss alla ha en härlig fredag!