Jag har äntligen upplevt Stockholm ur stockholmarnas perspektiv.
Innan, har Stockholm betytt betong, i massor.
Och stress.
Människor överallt.
Människor, som i sina fina kläder springer som det gällde livet,
trots att nästa avgång endast är 10 minuter bort.
Stockholm är för mig Drottningatan, och dess intilliggande gator.
Samt Gamla stan.
Trängsel i kubik.
Efter denna helg inser jag att staden är så mycket mer.
Fredagen spenderades i lugnt tempo längs Drottninggatan.
Kikade in i de 2 affärer jag tidigare skrivit om.
Suktade efter alla plagg jag ville ha med mig därifrån.
Vårt gäng lunchade ihop med vänner från Piteå.
Mycket trivsamt.
Kvällen innebar gamla rockarna Bon Jovi.
Som levererade, långt utöver mina förväntningar.
De var riktigt grymma. Ljudet var suveränt.
Den enda lilla fadäsen var att jag tappade bort mitt gäng.
Vi hade hittat finfina platser att stå på, då min kissblåsa gjorde sig påmind.
Inga problem, tänkte jag, tog ut riktning på vart vi befann oss och lämnade för
toaletten.
Givetvis hittade jag inte tillbaka.
Och inte gick det ringa eller sms:a heller.
Så själva konserten upplevde jag själv. Eller ja, hur själv man nu
kan vara med dryga 30 000 runt omkring sig.
Oroade mig smulans för om jag skulle hitta åt de andra,
eller om jag skulle sikta på att ta mig till hotellet för egen maskin.
Efter att ha stått mycket strategiskt placerad efter konserten, så dök de
andra upp.
Jag andades ut, och när nervositeten lagt sig, då kände jag att jag verkligen
varit på en kanonkonsert.
Slutet gott, allting gott.
Lördagen skildes jag från mitt gäng, Jörgen drog till Örebro för mer festivalande,
och jag drog iväg till mina vänner.
Spenderade en uberhärlig eftermiddag hos Camilla.
Hon bor i ett jättegulligt villakvarter på Lidingö.
Det var grönt, blommande, soligt och alldeles ljuvligt ute.
Vi fikade och pratade på hennes uteplats.
Lite senare tog vi en lång promenad, bland allt det gröna och vid
vattendrag.
Rosévin avslutade min eftermiddag med henne.
Hon visade mig en annan sida av sig själv.
En sida som fördjupade vår vänskap. Och skapade en fantastisk förståelse.
Snabbt in till stan och hotellet igen.
Duscha och packa för en middag och festkväll hos Anette.
Där fick jag träffa hennes kärlek Kristian, som jag gillade vid
första handslaget.
Hon har hittat en keeper. Utan tvekan.
Vi åt och drack vin i deras underbara lägenhet.
Den föll mig i smaken rakt av.
Jag skulle flytta in i den vilken dag som helst.
Om den inte låg så ocentralt till som Stockholm.
Vi pratade och pratade.
Jag njöt av kvällen i fulla drag.
Det var länge sedan jag hade en så trevlig lördag.
En eftermiddag och en kväll, precis i min smak.
Jag somnade mycket lycklig.
Och smulans berusad.
Söndagen spenderades på loppis i ett väldigt grönt och fascinerande område.
Ett annorlunda café, Rosenhill, stod för en riktig feelgoodupplevelse.
Sedan var det dags att åka mot Arlanda, för att möta upp Jörgen och de
andra.
Det blev en färd jag sent ska glömma.
Men tack vare en suverän förare i form av Anette, så löste sig det hela.
Med lite hjälp av ett försenat plan.
Om den spännande bilfärden ska jag berätta i morgon.
För nu nöjer jag mig med att konstatera att Stockholm är långt mer
än betong och stress.
Tack Camilla och Anette, för att ni fick mig att känna mig varmt välkommen!