Jag hade kört fast rejält.
Angående min upcoming 40-årsfest.
Jag hade lyckats få ned det hela till 2 alternativ, som båda utgick ifrån
stugan som plats för festen.
Jag vill gärna ha den där eftersom stugan i sig är fin.
Och att den ligger alldeles vid vatten gör att själva läget blir väldigt vackert.
Vilket gjorde att jag kommit fram till följande alternativ:
1. Jag bjuder max 21 personer.
Fördelar: Vi ryms i stugan.
Nackdelar: På endast 22 personer rymmer jag inte alla härliga människor
jag faktiskt vill fira dagen med.
2. Jag bjuder cirka 40 personer.
Fördelar: Då får jag med alla jag vill fira min dag med.
Nackdelar: Då ryms vi inte i stugan.
Jag bollade fram och tillbaka och kom fram till att alternativ 1 var det
som skulle bli aktuellt.
Trots det oerhört trista i att måsta begränsa mig i fråga om gästlista.
Nåväl, jag hade förlikat mig med tanken.
Hälsade på min goda vän Stina tidigare i veckan, och vi kom att prata om mina
planer för firandet.
Jag berättade hur jag tänkte, varpå hon löste alla mina funderingar med
den enklaste av meningar.
Du måste ju inte ha festen när du fyller år.
Say whaaat!!!
Jag fyller år i slutet av augusti.
Då går det inte längre ta för givet att vädret är tillräckligt bra för att sitta ute.
Inte ens i någon variant av partytält.
Hennes absolut briljanta mening löste allt!
Så Juli, jajamän!