Här händer absolut inget.
Jag sover eller vilar.
I sängen eller soffan.
Mitt humör är ingen höjdare.
Det är smittsamt.
Mitt paranoida drag frodas.
Det är inte hälsosamt.
Jag skrämmer mig själv när jag är sådan.
Mina tankespöken jagar vilt med mig. Kliver in i gamla mönster och banor.
Sliter hårt.
Jag jobbar medvetet med att ta kontrollen över dem.
De smyger sig på hela tiden.
Fast på det hela taget är nog läget lite bättre.
Har inte längre sandpapper i halsen.
Har börjat hosta, vilket för mig signalerar att min förkylning är på
bättringsvägen.
Jag räknar med att vara riktigt bra i morgon.
Möjligtvis lite hosta kvar.
Jag sätter min tillit till att orken kommer tillbaka i morgon.
När jag är pigg är jag nämligen mycket sällan på paranoidt humör.
Annars är det dags för bjälken och snaran.
I don´t do sick and paranoid very well.