Pigg och redo för en söndag.

God morgon!
Nu ni, nu är jag uppstigen, ja sedan några timmar tillbaka i och för sig, men
med tanke på tempot denna söndag så känns det i det närmaste helt rätt att
börja inlägget med att hälsa oss alla god morgon!
Frukostshaken är drucken och jag är allmänt redo för en söndag.

Igår blev jag aldrig redo för något, utan jag sov och vilade i stort sätt hela dagen.
… och kvällen.
Samt åt gott mellan varven. Yezzz, surströmming och senare även varma mackor med
makrill slank ner i magen.
Jag var grymt saltsugen. Kan inte förstå varför…

I vilket fall, tröttheten från igår är helt borta, vilket betyder att jag är
helt redo för en avkopplande och slapp söndag.
Jag ska förbereda lite inför min kommande 25-års fest.
Det jag ska göra kräver en del tankeverksamhet, och då gäller det att inte vara
stressad det minsta då jag vill att hjärnan ska lossna lite rejält inför det
jag tänkt mig.
Resultatet blir annars inte det jag vill att det ska vara.
Det är något som jag vill göra för de som kommer och firar med mig.
Liksom en hyllning till dem. Och då gäller det att ha en helt lossnad hjärna utan
begränsningar att tillgå.
Det blir en bra söndagsaktivitet att ägna mig förutom en runda i skogen.

Självklart tar jag även denna stillsamma söndag i akt att berätta om dagen och kvällen
som gav mig huvudvärk och trötthet igår.

Jag följde alltså med familjen Skogly till deras sedvanliga midsommarfirande.
Husvagn och hela köret drog iväg till Varuträsk.
Er Cicci var nervös.
Att umgås med nya människor under så lång tid. Njae, det är verkligen inte min grej.
Det gäller att klura ut de sociala koderna för att ha en chans att få tillhöra.
Vilket inte är tvärenkelt när man är nervös.
Det blir lätt att man blir ytligt trevlig, vilket det inte är något fel med att vara,
men ytligt trevlig är inte riktigt det jag gillar.
Så jag ville något mer med min midsommar.
Nu ska det i rättvisans namn sägas att jag träffat samtliga tidigare.
Jodå, eftersom det är Erikas tjejgäng med respektive så har vi mötts under årens
lopp på diverse födelsedagsfiranden, möhippa och bröllop.
Så bekanta ansikten, absolut.

I vilket fall, vi anlände till Varuträsk vid 14-tiden.
Danne visade sig vara en fena på att backa stora ekipage, jag tror minsann jag
är imponerad än. På allvar.
Väl inkvarterade bet jag mig fast i Erikas rygg.
Gissningsvis har hon mina tandmärken kvar resten av sommaren.
Jag kände att jag behövde göra det för att liksom i lugn och ro känna mig för
i den nya atmosfären.

I min fasta beslutsamhet om att vara nervös och i full beredskap så
hade jag liksom helt förträngt hur trevliga dessa människor är.
Märkligt, för jag vet det ju. Av det jag träffat dem tidigare.
Att de sedan dess skulle ha förvandlats till några riktigt djävliga, otrevliga,
hånfulla och spydiga människor var ju inte direkt rimligt.
Men tja, nervositet, oro och ångest är starka grejer så de piskar liksom
det sunda förnuftet på flykten.
Insåg jag rätt fort.

Kajsa, tillika värdinna, fick mig att känna mig mycket välkommen.
Sedan dök Anette, som jag träffat många gånger och gillar som fan, upp.
Vilket kändes väldigt bra!
(Som jag, insåg när jag farit dagen efter, inte kramade hej då.
Inte okej!)
Och Kikki, glada och vänliga Kikki, hon kändes väldigt trevlig att träffa igen.
De är helskönt folk. Inget snack om den saken.
Å andra sidan, de är Erikas tjejgäng, vad annat är att förvänta?
Deras respektive är mycket trevligt folk också!

Erika gjorde ett toppenjobb med att se till att jag kände mig välkommen
och medräknad.
Jag kunde inte ha haft det bättre.

Det lektes en del under eftermiddagen.
Det enda lilla moment jag utförde gav träningsverk dagen efter, japp vältränad
som få är jag med andra ord…

Sedan hörrni, himmel vad vi åt gott.
Nu vet jag att många där har ett genuint matintresse, men allvarligt!
Himmel så gott vi åt.
Jag kommer att blogga om det när Erika lagt upp det på Smaskeli.
För här fanns mycket som fick smaklökarna att dåna, på ett bra sätt.
Vem hade anat att tomat, gurka och morötter med klickar av olika röror kunde
smaka så gott?
Och en förrätt där sparris och lax sa ”I do” till en sås som fick mig att
verkligen inse att den här förrätten ska jag själv bjuda på.
Middagen bestod av grillat.
Och en sisådär 35 tillbehör.
Kändes det som, i alla fall.
Där stod en jordgubbs-och-nånting-kompott ut i mitt tycke.
Mums.
Det var gott. Alltsammans.
Fantastiskt gott, till och med!

Dagen och kvällen var kall.
Som på många andra håll kändes det som om frosten hängde i luften.
Min klädsel, som var en mer festlig sådan, fick strax sällskap av en
mindre festlig hoodie som fanns nedpackad.
Mina läppar intog den karaktäristiska nyansen av lila som de gör direkt jag fryser.
Jag kan sällan och aldrig mörka när jag fryser.
Det syns på mina läppar direkt. Märkligt. Och irriterande.
Nåväl, kläder fanns gott om nedpackat och värmare fanns i uterummet där vi
firade vår kväll.

Vi hade också några musiktävlingar att roa oss med.
Tyvärr minns jag inte hur de slutade.
För som jag sagt en hundra gånger tidigare så har jag ett feltänk när följande
fråga ställs till mig;
”Cicci, vill du ha snaps?”
”Ja tack”. Svarar den feltänkande delen hos mig.
Så jag snapsade alltså.
Med precis samma resultat som alltid.
För jag klarar inte av att snapsa, sedan operationen.
Förut gick det finfint. Men inte nu.
Däremot tycker jag att det är jättekul.
Vilket blir en kombo där mitt redan förfriskade förnuft säger ord som det inte
ska säga!
(Mental notering, när den magiska frågan; ”Cicci, vill du ha snaps”, ställs,
då svarar jag; ”tack, för mig är det bra”.
Varenda gång. Punkt.)
Därav att jag inte minns om vårt lag spöade skiten ur motståndarna under
musiktävlingarna.
Men tja, jag förutsätter att vi gjorde det.
Det blir mycket mer trevligt så.

Sammanfattningsvis:
Min midsommar var en trevlig sådan.
Jag trivdes. Väldigt mycket.
Folket var vänliga och roliga och jag kunde inte ha känt mig mer välkommen.
Återigen, Erika gjorde ett toppenjobb med att låta mig bita mig fast i henne.
Jag är glad att jag for och inte fegade ur.

Gårdagen var dock en trött sådan.
Det slappades vilt i stugan. Samt alltså även åts god mat.
En mycket bra lördag där inte ett enda måste fanns.
Vilket gör att idag känner jag mig helt utvilad och väldigt redo för en
slapp söndag.

En skogsrunda med finAlicen, mattes lillgurka, mattes supersnorka,
är precis vad jag har lust med.
Jag känner för att spöa kroppen rejält.
Ni vet sådär så att svetten sprutar och man flåsar och har rejält
hög puls.
Det är något jag verkligen gillar med den kombinationen.
Det får mig att veta att jag använt min kropp till gränsen och det
tilltalar mig väldigt mycket.
Jag längtar efter det många gånger.

Sedan kommer jag att ägna mig helt åt hjärngymnastik ala 25-årsfestplanering.
Jag har haft det här (som jag låter lite hemlig om just för att jag vill att det
ska bli en liten överraskning för gästerna) i tankarna ett bra tag.
När det alltså är dags idag att sätta mig ner och skriva, så tror jag
att det kommer att komma enkelt till mig.
Är förhoppningen.

En härlig söndag med andra ord.
Hoppas er söndag blir en lika bra för er, som jag tänkt att min ska bli för mig.
Och grillat i afton, det finns mycket att gilla med den här dagen. Minsann.