Det är vitt ute.
DET ÄR VITT UTE!
Äntligen!
Som jag har längtat.
I går kväll började det snöa lite försiktigt en timme innan jag gick och lade mig.
Gräsmattorna var då helt gröna.
Men nu, nu när jag drar upp persiennerna, då är det vitt ute.
Inte en grön gräsmatta så långt ögat når.
Och snön fortsätter falla.
Måtte den ligga kvar, tänker jag.
Jag vill ha vinter, jag älskar vintern.
Men en vinter utan snö är liksom bara höst i december.
Med lite tur är det ändring på det som gäller nu.
Däremot undrar jag lite sådär hur föret är ute.
Nu syns verkligen inte vart det är is.
Eller är isen så pass täckt med snö att det inte är halkigt längre?
För bråddar kommer inte att kunna göra tricket nu, det är alldeles för mycket snö
för att de ska kunna bita sig fast i isen.
Nåväl, inom 15 minuter vet jag svaret på den frågan.
Både Alice och jag är redo för en runda.
Härligt!
Tror jag, hoppas jag.
Ja, i soffan är tanken om promenaden ute i snön härlig, om inte annat.
Kan tänkas att jag har en helt annan åsikt om det inom kort.
Is täckt av snö kan få en att göra de mest intressanta och muskelsträckande piruetter.
Nåväl, kamikazrunda eller njutningsrunda, strax vet jag svaret.
Halkigt eller inte halkigt, det är frågan.
Uppdatering och svar på den danska prinsens fråga!
Föret var utmärkt.
Väldigt bra plogat, med sanden som låg kvar under. Det resulterade i att
någon halka var det inte tal om.
Det tackar jag sannerligen för, även mina muskler som slapp sträcka sig i
vinklar som de inte är tänkta att fixa.
Bra runda med andra ord. Tempomässigt faktiskt riktigt bra!
Avslutningen gjorde vi som vanligt på grönområdet (som nu är helvitt) vid
OK Erikslid.
En av oss sprang som en galning i snön.
Och nej, det var inte jag. 2 ruscher senare och jag var helt färdig, Alice
hade dock väldigt mycket kvar att ge.
Så resten av springandet fick hon stå för själv, med en matte som flåsande stod
och tittade på.
Samt förundrades över hur otroligt mycket spring det finns i henne.