Ring klocka ring.

Ahhh, vilken ödesmättad inledning, håller ni inte med?

Däremot är det inte mer dramatiskt än att det är nyårsafton, och därmed faktiskt
blir det sista inlägget för året, av just den anledningen.

När detta inlägg är skrivet och postat är det nämligen dags för en dusch, lite slappande,
och sedan kommer alkoholen än en gång in i mitt liv.
(Det är sannerligen torken nästa, för min del.)

Samt umgänge och god mat.

Borde jag summera 2012?
Sanningen att säga är att jag har alldeles för dålig minne för att åstakomma något sådant.
Så svaret på den frågan blir följdaktigen, ja, men nej.

Däremot känner jag verkligen för att skriva om mitt mående.
Mina svarta inlägg kanske ger en känsla av att jag går omkring
och mår skit mest hela tiden.

I själva verket är det precis tvärtom.
Det senaste halvåret har jag mått långt mycket bättre än jag gjort på mycket länge.
De ljusa dagarna överskrider långt de mörka.
Det beror gissningsvis flera orsaker.

Min tereapi har gått ordentligt framåt det senaste året.
Det har äntligen lossnat, på riktigt.
Nu går jag framåt, med stora steg.
Det känns oerhört hoppfullt inför framtiden.
K och L på Kiniken, tillhör mitt lag, och med den
styrkan, ja då lyckas jag. Helt enkelt.

Jag har flyttat till Missenträsk.
Lustigt, jag säger att jag flyttat till Missenträsk trots att jag sover lika
många nätter i stan som i huset.
Mitt jobb i stan gör det mycket praktiskt att ha en säng där under
arbetsveckan nämligen.
En praktisk, ekonomiskt och helt okej lösning.
Likafullt är det Missenträsk jag har mitt hjärta i, bygger bo i, och längtar till
när jag inte är där. Därför är Missenträsk sannerligen mitt hem.

Jag har blivit bättre på gränsssättning.
Både i mitt privata liv samt mitt yrkesliv.
Den förändringen går långsamt, kanske för att det är så omfattande.
I själva verket har jag inte börjat använda det så mycket i praktiken än, men jag
tänker om det oerhört mycket, vilket i sig, har skapat en förändring hos mig.

Hälsar en smulans nyårssentimental Cicci.