Rör min Nezeril, och dö.

Jag är beroende av nässpray.
Haha, så ruskigt pinsamt alltså!

Mitt beroende heter Nezeril.
Otrivin och Nasin är andra namn på det.

Gissningsvis började det vid någon förkylning som drog ut på tiden, som förmodligen
fick mig att överskrida de ordinerade 10 dagarna av användning.
Jag var förr alltid väldigt noga med att aldrig använda det över föreskrivet
antal dagar.
Någonstans gick det snett.

Det har varit såhär till och från några år.

Jag använder det direkt jag stiger upp på morgonen, några gånger under dagen
samt innan jag ska sova.
Ungefär som en rökare eller en missbrukare av vilken substans som helst.

I skrivande läge är det 14 dagar sedan jag använde det sist.
Och jag kan inte fatta hur jag någonsin behövde det.
För det är det som är grejen med det hela, att när jag väl slutar med
det så tar det bara en dag innan jag är ”återställd”.

För 14 dagar sedan så kände jag att jag inte behövde det längre.
Var otroligt tät i näsan en dag, och dagen efter var jag som vanligt.

Fast som vanligt är inte helt sant.
Mitt vanliga nästillstånd är nämligen alltid (och har alltid varit) lite mer
tät än om jag använder nässpray.
Fast det vanliga läget är helt okej.

Med det sagt så hoppas jag att ingen förkylning dyker upp precis nu när jag
inte längre behöver den underbara sprayen.
För är jag förkyld och tät, då använder jag, och drar över de 10 dagarna.

När jag festar måste jag dock använda det.
Jag blir av någon anledning galet tät i näsan när jag dricker alkohol.
Det gäller att inte fortsätta använda det dagen efter bara…

Japp, ni hör ju hur jag låter.
Som om jag försöker sluta röka. Eller sluta med någon annan substans som inte
är lika accepterad som rökning.

Fast vänner, att vara beroende av något så pinsamt som nässpray är inte heller någon hit.
Hade jag inte varit oberoende av det, som nu, hade jag aldrig skrivit detta inlägg.

Absolut inte, då hade det pinsamma i det hela gjort att jag aldrig erkänt.