Rysare? Bring it on!

Jag ser inte rysare.
Jag är rädd för dem. Mår dåligt av dem. Får skenande fantasi av dem.

Därför har jag lagt den kategorin av film åt sidan.
Förutom ihop med en viss person, och på en viss adress.

Nämligen i soffan på Casa Hawk, ihop med min vapendragare Erika.
Där är enda gången jag ser rysare.

Ingen av oss gillar dem.
Och ändå ser vi just rysare när vi har filmdag.

Vi undrar även alltid varför vi utsätter oss för det hela.
Den frågan är ständigt närvarande under hela filmen. Varje gång.

Däremot har vi självklart utarbetat vissa strategier i hur man överlever
i soffan framför en rysare.

1. En skrämselkudde är ett måste.
Kan ersättas av det mesta som är någorlunda täckande. En bok eller en handflata
fungerar utmärkt.
Erika, jag tyckte mig se en ny variant idag i din soffända, nämligen en gaffel, intressant!

2. Vi äter gärna medan vi ser filmen.
Det avleder fokus. Eller lite mer korrekt uttryckt, det gäller att äta när det inte är
så hemskt, annars är det lätt att riskornet kommer i galen strupe, och orsakar en egen,
högst personlig rysare.

3. Livliga barn.
Inte att förväxlas med de som ofta är med i just dessa rysare.
Nej, jag pratar pojkarna Skogly, de som aldrig får svarta ögon, eller svävar en decimeter
ovanför golvet eller pratar med en avgrundsröst.
Pojkarna Skogly är mer än välkomna att leva om, även slåss eller bara bråka i största allmänhet.

4. Ett stort intag av vatten, thé eller kaffe.
Som gör att partyblåsan måste tömmas ett par gånger under varje film, är självklart
något vi börjar jobba på direkt vi stiger upp, dagen då rysaren går av stapeln.

När dessa fyra kriterier är uppfyllda, då känns själva filmen inte riktigt lika farlig.
Om man inte räknar med de spontana skrik av skvättskräck som har en tendens
att vara obligatoriska.
Och om man inte räknar de minuter, som trots ovan förberedelser, går ut på att
se filmen genom en decimetertjock kudde.

Piece of kaka, skulle man kunna säga.

Erika, vi är ena riktiga hårdingar du och jag, no shit!