Rysarträff ala Skogly/Degerman.

I morse lyste solen från klarblå himmel.
Det var helt väntat.

Erika och jag hade nämligen bokat en rysarfilmsdate med lunch och film på eftermiddagen.
Vi brukar satsa på dagar med dåligt väder.
Trots det halvpissiga vädret den senaste tiden har vi inte lyckats hitta
en dag som passat oss båda.
Så igår klubbade vi igenom denna eftermiddag som dagen D.
Därför blev jag inte förvånad när solen sken vackert i morse.
Som om vädergudarna inte ville att vi skulle träffas för en rysare.

Vi bokade mycket riktigt av också.

Då hände nästa givna grej.
Solen började få sällskap av moln.

Så Erika safade genom att skriva till mig att jag kunde ta med mig
usb-minnet till lunchen, om utifall att vädret skulle bli mulet.

Vilket det blev.

Så vi körde vår rysare.
”Mama” stod som föremål.
Helt okej, eller tja, helt… helt rysaraktig.
Dock inte så att jag måste spendera min natt mellan makarna Skogly, utan jag
fixar att sova själv.

Till det blev jag bjuden på en ubergod räksmörgås till lunch.
Så ett plus för umgänget och lunchen, minus för filmkategorivalet.

En rysarträff helt i Skogly/Degerman stil, med andar ord.

I en av filmens många situationer där ljussättning, musik och bild antyder
att det strax kommer att bli jobbigt att vara huvudrollsinnehavare konstaterade
Erika att ”jahapp, nu bär det av”.
Vilket det gjorde för 10:e gången under samma film.
Med oss försiktigt kikandes mellan fingrarna.

Detta är inget för personer med svaga nerver, konstaterar jag.