Klockan är just såpass Skavlan, och redan nu är jag redo för sängen.
Jag har sprungit ett maraton i eftermiddag.
Jag har gått en 28 ronders boxningsmatch i eftermiddag.
Jag har avverkat 10 partier av schack i eftermiddag.
Till det har jag druckit vin.
Kanske för att jag ville det.
Kanske för att situationen fann fördel av det.
Jag har haft ett samtal som länge legat i kropp och sinne för mig.
Det handlade om att bära eller brista.
Jag har väntat på bära-delen, men då den aldrig infann sig började jag hoppas på brista-delen.
Vilken heller inte infann sig.
Jag insåg då att jag var tvungen att ta tag i det själv.
Vilket jag inte hade ett dugg lust med.
Men då alternativen var ännu sämre var det inte mycket att göra.
Så jag sa till mamma att jag ville att vi skulle prata.
Hon satte sig ned i soffan och jag började.
Jag pratade om nuet, jag pratade om dået.
Jag pratade om henne. Jag pratade om mig.
Jag frågade henne.
Jag svarade henne.
3 timmar senare, 2 olika soffor senare, 4 vinglas senare och lagandet av en fredagsmiddag senare kände jag mig nöjd.
Kände jag mig klar.
Jag hade pratat om det jag ville.
Jag hade hört henne svara, begrunda och iaktta.
Jag tror det räcker för mig.
Jag tror jag har ventilerat det jag höll på att gå under av.
Det här var mycket viktigt för mig.
Av lite olika anledningar som jag håller som osagda.
Jag vill och väljer att behålla det mellan mamma och mig.
Jag är nöjd.
Jag uttryckte det jag kände jag behövde säga henne.
Hon lyssnade, svarade och levde upp till mina förhoppningar
och förväntningar.
Och jag kände att jag lyssnade och tog in henne.
Nu förstår vi varandra bättre.
Vi har närmat oss samma våglängd, där vi varit ur kurs en tid.
Nu är vi på varandras sida igen.
Det är gott att känna.
Det är väldigt viktigt för mig faktiskt.
Jag visste inom mig att vårt samtal skulle leda till det.
Något annat alternativ fanns inte.
Eller jo självklart fanns andra alternativ, men inga som jag
egentligen ville ha i mitt liv.
Nu sitter vi här.
Hon läser en deckare och jag sorterar tankar på bloggen.
Jag tog nyss en halvtimmes promenad med Alice i kolsvartet som är utomhus.
Den svala luften, regnet och det kolsvarta kändes skönt och tryggt.
Ett bra sätt att rasta kropp och tankar på.
Med det sagt, jag kommer att sova innan Skavlan ens hunnit börja.
Det känns som om jag varit vaken några dygn i sträck, gått några ronder i en boxningsmatch, sprungit ett maraton och även spelat några parti schack.
Jag är utan tvekan redo för sängen och sömn.
Ha er en riktigt härlig fredagskväll mina vänner, önskar en glad och tillfreds, men dödstrött Cicci.