Semlor.

Det underbara bakverket som jag absolut älskar.
Den ultimata mixen av god kardemummasmakande bulle, mandelmassa och grädde.
Så galet gott!
Tack gode gud att de inte luktar något.
Som saffransbröd alltså.
För då hade denna semleperiod fått mig att måsta fly allt vad matvaruaffärer innebär.
Eftersom bakverk inte ingår i min kostcirkel längre.

Men jag minns absolut hur fantastiskt de smakar.
De hemmagjorda alltså.
De köpta är jag inte så våldsamt förtjust i, risken är nämligen stor att mandelmassan
har klumpar i sig.
Och då degraderas den ubergoda semlan till något inte alls så gott.

Därför brukar jag göra egna.
Antingen från scratch, med egenbakade semlebullar, eller med köpta semlebullar.
Vilket som blir gott.

För några år sedan blev jag bjuden på semlor av min dåvarande svärmor.
Hon hade en secret ingredient som lyfte semlan från att vara en väldigt god sådan,
till att bli en ubersmaskig sådan.
Hon blandade nämligen i en liten duns av kanel i mandelmassan.
Vilket, enligt mig, blir väldigt gott.
Därför gör jag alltid det, blandar kanel i mandelmassan, oavsett om den jag bjuder på
semlor gillar det eller inte.

Själv äter jag alltså inte bakverk längre, och semlor faller in under den kategorin.
Tyvärr.
Jag skulle gärna göra ett undantag, och flytta semlan till kategorin; matbröd.
Det finns förvisso en liten risk att det hela skulle uppfattas som självbedrägeri,
om så gjordes.
Fast å andra sidan, en uppfriskande dos av självbedrägeri är väl liksom inte helt fel?
Får finurla lite på den… återkommer.

Men som sagt, jag bakar gärna semlor till andra.
Och idag är det mamma och pappa som får sig en mumsbit.
Eller ja, pappa får en sisådär 4 semlor i veckan, dessa veckor.
Han är förtjust i dem och jag gillar att göra dem.
Win-win alltså.

Som skrivet, tack och lov så luktar semlor ingenting.
Vilket är mycket tacksamt.
Det är nog frestande att se dem stå vackra i sina fina kartonger på affärerna.
Och denna fettisdag lär väl ingen som är utanför dörren kunna undgå att
detta är dagen som semlor ska ätas.

Låt oss alla ha en härlig tisdag.
Med en semla i magen eller inte.

Och Olav, hur många semlor kommer att förgylla dina smaklökar och
gästa din mage (biceps) idag? 😉

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *