Jag viker av från E4:an, upp mot Kågevägen,
mer känt som Gamla Kågevägen, för oss som är uppvuxna
på Norrböle. Passagen mellan E4:an och Torsgatan.
Gatan är kolsvart.
Inte ett enda gatljus är tänt.
Ovanligt. Obekvämt.
Jag känner hur mina ögon smalnar av.
Gör sig beredda.
Kroppen rör sig framåt, ögonen är vaksamma.
Rör du mig så dödar jag dig.
Den känslan är min kropp fylld av.
Ingen rädsla. Bara beslutsamhet.
Jag rör mig, och skulle inte låta någon annan röra mig.
Inte igen.
I alla fall inte nu.
Rör mig, och du är död.
Jag har haft en fantastiskt rolig kväll, ihop med
både känt och okänt folk.
Och jag är helt överens med mig själv, att ingen någonsin
ska röra mig utan mitt samtycke.
Jag känner mig lättad när jag når porten,
den som är låst, som jag har nyckel till.
Safe.
Jag kan känna känslan av rädsla. Av vaksamhet och försiktighet. Hu.
Och jag vet hur nykter man blir. Vaken. Alert. Alarmberedskap.
Inget slår känslan av att komma hem då!
Skönt att det gick bra!
kram!
Ja, det är otroligt så skärpt man blir.
Och så skönt det är att komma ”i säkerhet”.
Kram.