Jag har tagit en del dåliga beslut i helgen.
Jag har medvetet valt att tolka fel.
För att jag känner mig förvirrad.
För att jag står vid ett vägskäl.
För att det är dags att handla.
Det skrämmer mig. Det oroar mig.
Jag känner mig förvirrad. Jag vet att det är nu jag ska börja använda mig
av allt jag teoretiskt kan. Det ska bli praktik av det.
Och vad gör jag när jag blir orolig och förvirrad?
Jag gör tvärtom.
Jag gör det jag absolut inte ska göra.
Någon hedervärd kämpe existerar inte i mig.
Låt oss en gång för alla ta död på sådana eventuella ord om mig.
Jag är modig som en mus, och drar iväg när jag blir orolig och rädd.
Precis så modig är jag.
I helgen handlande om att jag började äta.
Vilket i sig inte var fel. Egentligen. Eller, alltså?
För Laget och jag har pratat om det, att jag kanske äter för lite.
Men istället för att äta ”bra” så åt jag mindre bra.
Jag körde en riktig missbrukarsväng i helgen.
Jag mörkade det hela eftersom jag ju visste att det var av godo att
jag åt mer.
Men hela tiden visste jag att jag åt fel och av helt fel anledning.
Jag åt inte för att jag öka min energi och ork, egentligen.
Jag åt för att det var gott.
Vilket inte är samma sak. Inte i mitt fall.
Vad åt jag då?
Föll jag tillbaka till kakor, godis, choklad snacks och cola?
Nej.
Den dörren är stängd.
Jag åt det jag kunde.
Det som för mig smakar detsamma.
Wasa Frukost.
Okej, den eventuella djävla idiot bland er som nu frustade till av skratt eller
möjligtvis förakt, kanske himlade med era ögon och tänkte att ”here we go again miss
dramaqueen Cicci!”, kan köra upp era tankar och åsikter långt djävla upp i röven.
För mig är det allvar.
Jag skiter fullständigt vad jag missbrukar, det är allvar oavsett.
Jag har gått från legitima ovan nämnda matmissbrukarsaker till mer pinsamma saker
som tuggummi och Wasa Frukost.
Som jag förklarat gång på gång tidigare, det jag missbrukar är inte det primära.
Det är hur jag gör det.
Vilka mönster jag följer.
Det som gör bruk till missbruk.
De mönster jag pratar om, är precis desamma om jag tuggar i mig innehållet i
fyra tuggummipåsar, eller ett dubbelpack Wasa Frukost.
Tro mig på den.
Jag önskar att jag hittade på detta, men icket.
I helgen kunde jag göra det legitimt.
För jag kom från en sittning med mitt Lag där vi pratade om vikten av att
jag behöver få tillbaka min ork.
Genom att äta bättre, och motionera mindre.
Så under det flagget kunde jag alltså äta hejdlöst.
Inget konstigt med det alltså, för jag skulle ju äta på mig mer ork och energi.
Givetvis fungerar det inte så.
Jag åt tills jag dumpade, har varit tvungen att sova stora delar av helgen eftersom
dumpningen gör mig enormt trött.
Sedan har jag vaknat och fortsatt äta.
Visst, mina promenader har fungerat finfint, bra med energi och klipp i stegen.
Förutom min skavsårsrunda alltså.
Men i övrigt har jag sovit mycket. Väldigt mycket.
Jag är darrig. Under eftermiddagen kom det darriga in.
Jag vet inte om det har att göra med att jag ätit mitt blodsocker åt helvete,
att jag alltså dumpar, eller om det är medicinen som går ur kroppen.
Darrig som satan, och galet paranoid.
Vilket jag mycket nöjd konstaterade, sittandes i Ginas kök i eftermiddags, att jag
alltså inte kände något av.
Men det var tydligen då, och nu är nu.
Där darrig och paranoid är vad som gäller.
Vilken skitkombination, konstaterar jag.
Jag sitter här i afton, och önskar mig långt härifrån.
Skammen.
Över att än en gång sjabblat. Liksom genom att lura min omgivning att det
jag hållit på med i helgen är bra och nyttigt för mig.
För att jag ska samla energi och hushålla med den.
Jag läser mejlet mitt Lag skickade mig, som svar på det jag, något chockskadad,
dagen efter träffen på Kliniken skickat dem.
Jag skäms om möjligt ännu mer när jag läser deras svar.
Som är fyllt med omtanke och värme.
Och hopp om min framtid.
På vikten av att kunna våga lita på mig själv.
Och vad har jag gjort?
Just det, precis tvärtom.
Bra jobbat Cicci, din djälva fuck-up.
Det finns skrämmande lite hedervärt med mitt sätt att vara och göra vissa gånger.
Och jajamän, pinsamt självömkande är jag också.
Jag känner för att krypa under täcket. Gömma mig.
Tack och lov ska jag träffa mitt Lag i morgon.
Jag har ett enormt behov av att berätta för dem att jag sjabblat totalt.
Och att jag gjorde det helt medvetet.
Helt medvetet stoppade jag allt sunt förnuft längst in i garderoben och
gjorde precis tvärtom.
Tvärtemot det mitt Lag önskar för mig.