Påskledigheten i stugan är officiellt inledd.
Underbart.
Det är så tyst här. Tyst och lugnt.
Eller ja, om man bortser från ljudet från två tv-apparater.
Mamma och pappa ser på var sin, och jag sitter med datorn i knäet.
Det tysta och lugna här i stugan innebär inte avsaknaden av ljud.
Det består i att här händer ingenting.
Under påsken kommer inget att hända.
Jag kommer att motionera, surfa, läsa och bara vara. Samt äta gott.
Det är vad jag menar med lugn och ro.
Och exakt det jag är ute efter. Just nu.
Det är stressiga tider i mitt liv annars nämligen.
Det här med den kommande inseminationen är väldigt positivt.
Samtidigt som den gör att funderingar, förhoppningar och tankar av olika slag konstant
virvlar omkring.
Vilket gör mig allmänt trött och hyfsat disträ.
Därför tycker jag om att det är tyst och lugnt.
Då hinner jag liksom med. Då räcker min energi till.
I vilket fall.
Idag gick Alice och jag en sväng på sjön.
Det är något speciellt med att gå på en sjö.
Ja sjön här i stugan, Falmarksträsket, i alla fall.
Själva landskapet är stort och öppet.
Snön ligger just nu i endast två centimeters lager, så man går helt obehindrat.
Vilket är fantastiskt.
Landskapet bekant.
Vi passerade stug-ön och träd-ön.
Träd-ön är den ö jag som barn ihop med Vickan och de andra ungdomarna
i stugan gillade att ta båten till under vår barndoms sommarnätter.
Under promenaden blev jag påmind om delar av min barndom jag tyckte om och minns med värme.
Absolut fantastiskt.
Samtidigt som det alltid finns ett visst moment av spänning i att gå på is.
På vårkanten.
Om den skulle brista.
Jag visste givetvis när jag gick ut på den att den skulle hålla, men likafullt
finns tanken där. Kroppen är i viss beredskap.
Å andra sidan är sjön väldigt grund på den här sidan.
Gissningsvis skulle jag bottna överallt där jag gick idag.
Kanske inte på några ställen, men överlag.
Det är trygghet nog för mig.
När jag klev ut på isen tyckte jag mig känna att den gungade till.
Det gjorde den förmodligen inte, man blir lurad av det tunna snötäcket, men likafullt,
det visar att sinnena likafullt är på spänn när man är ute på is.
Jag njöt av att gå omkring ute på sjön. Som för övrigt är en stor sådan.
Alice trivdes likaså, hon sprang och sprang i den öppna miljön.
Det har varit en bra dag idag.
Solen visade sig, vilket var smulans otippat och mycket välkommet.
Lugn och ro i vacker miljö. Det är grejer det.
… samt surströmming till middag!
Låt oss alla ha en härlig skärtorsdag. Det som är kvar av den.
