Alltså, de här tjejerna.
Mina vänners vänner.
Jag trivs alldeles utmärkt i deras sällskap.
De är roliga, och har ruskigt roliga anekdoter.
Jag känner mig inte som ett ufo i deras sällskap.
Jag smälter in rätt okej.
Gårdagsftonens lärdom blir dock ett par stycken eftersom jag frilansar helt efter
mina smaklökar.
Vilket på inga sätt fungerar.
Jag visste att det skulle serveras scones.
Då jag inte ska äta mjukt bröd tog jag med mig en kvarg i stället.
När doften av sconesen nådde mina näsborrar kändes kvargen helt
plötsligt både trist och helt onödig.
Klart jag skulle äta scones.
Sagt och gjort. Gott som satan, kan jag tillägga.
Drabbades av lite sen efterklokhet och tänkte att jag skulle försöka
balansera upp det hela genom att äta kvargen. Också.
Här efter går det käpprätt utför.
Dels en mage fylld med mjukt bröd.
Sedan en hel kvarg på det.
Jag menar, bara mängden mat är kraftigt överskriden.
Samt, återigen, mjukt bröd som är ett no, no.
Dumpade som en idiot under pågående umgänge.
Illamåendet höll mig i ett järngrepp. Tröttheten dök upp.
Samt en vilopuls på hälsosamma 90.
Jag hade allt sjå i världen med att bara koncentrera mig på samtalet.
Delta själv var inte att tänka på.
Vilket var trist då vi kom in på rysare som kategori.
Jag har mycket att berätta om där, men jag kunde inte.
Dock släppte det hela en timme senare, så jag åtminstone fick avsluta
umgänget med att må bra och då även kunna hänga med.
Det går bra för mig nu. Eller så inte!
Skärpning Degerman!
Å andra sidan fick jag lära mig att en del av Lisbeths tankar låter bättre i hennes
huvud än vad de gör när de passerar hennes läppar.
Enligt henne själv, alltså.
Det här som skulle handla om att umgås med vänners vänner kom att handla om
min mages bravader, och min egen njutningsfulla dumhet.
Intressant så det förslår vad?
Nu ska jag lägga mig i skuggan och njuta.
Inlägget om fenomenet att umgås med vänners vänner får alltså än en gång
vänta ett litet tag.
Tur ni läsare är tålamodiga.
Mer intressanta inlägg kommer.
Hoppas jag.