Sitter i skrivande stund i soffan, väntandes på att middagen ska bli klar.
Vilket den strax borde vara.
Kollar mig runt på mina få kvardratmeter och njuter av förändringen.
Den som blev gjord idag.
Tack vare min goda vän Patrik.
Jag blir nästan fånigt glad när jag tänker på hur schysst han är.
Jag behöver bara ringa och fråga, och jajamän, han säger att han
ska hjälpa mig.
Jag känner mig fantastiskt bortskämd som har honom.
Han har hjälpt mig under många, många år med praktiska saker,
sådant som jag inte fixar själv.
Hur lyxigt är inte det, att ha någon att be om hjälp, och som faktiskt även hjälper.
Utan några som helst motkrav.
Utan för att vi är goda vänner. För att vänner hjälper vänner.
Kanske också för att han vet att jag inte haft någon annan att få hjälp av.
Han är den som hjälper mig med allt från att byta däck på bilen, till att borra upp
hyllor, till att bära saker som är för tunga för mig.
Idag var en sådan dag.
Vi åkte ner på stan, träffade upp Erika och sönerna för en spontanlunch,
sedan drog vi igång.
Några timmar senare var vi klara.
Och jag nöjd. Som tusan!
Saker som skulle ha gjorts för 1.5 år sedan blev äntligen gjorda idag.
Gissa om det är en nöjd Degerman som strax ska äta middag.
Han är bra, PO. Sannerligen! Kul att träffas över en lunch idag. Det gör vi om!
Ja, visst är han!
Riktigt kul att ses på lunchen!
Åh.. me love those days! Jättemycket!
Njut nu kvinna! 🙂
Det är verkligen nice med sådana dagar!
Njuter för fullt. 🙂