Söndagskväll i pågående.
Helgen har varit en bra sådan.
En avkopplande fredagskväll med god mat hos föräldrarna, en sväng till Kåge för träff med Patrik, samt en väldigt trevlig lördagskväll på Casa Hawk gör att jag känner mig tämligen redo för ny vecka!
Fars-dag har även firats.
God middag hos föräldrarna med en pappa som numera har nya kalsonger, ny tröja och en trissvinst som ska omsättas till två nya lotter. Ett lika klassiskt som trevligt sätt att fira pappa på.
Kvällen, den som är kvar innan läggdags, kommer att spenderas med att
lyssna på musik.
Befinner mig för tillfället i en period då jag plöjer gamla klassiker.
Vi snackar mycket 60-tal för tillfället, kära nån så grymt jäkla bra musik som gjordes på den tiden!
Ta bara den här Jefferson Airplane-låten; ”Somebody to love”.
(Blev påmind om den för några helger sedan då ”Cable guy” kördes på Casa Hawk.)
Jag menar, lyssna bara till hennes fascinerande sätt att sjunga! Hur hon håller i tonerna, drar ut dem och böjer dem! Underbart!
(Min all-time-favourite med just Jefferson airplane är för övrigt annars ”White rabbit”. Den är så magiskt trollbindande. så suggestiv, ja så jäkla bra att jag aldrig får nog av den! Jag minns exakt när jag hörde den för första gången. Haha, jajamän. Jag gick i 8:an, vi skulle lyssna till en serie på engelskalektionen, och det här var inledningsmelodin. Jag minns att jag liksom satt helt chockad, på bästa sätt, när tonerna till den drog igång. Den var så otroligt annorlunda än det mesta jag hört tidigare. Jag älskade den från dag 1, helt enkelt.)
Så klassiker, gärna 60-talare, är vad som fyller mina lurar ikväll.
God söndagsafton på oss alla!
Ps, jag har fortfarande inte riktigt accepterat att Lorne Malvo är död. Ds.