Det kan vara dag likväl som kväll, bara det är tyst.
Att det inte finns någon som är i närheten och kräver min uppmärksamhet.
Jag sitter helt själv, bekvämt lutad mot kuddarna i soffan.
Med datorn i knäet.
Surfar runt.
Vissa minuter befinner jag mig på sidor av kvalitet, sidor som gör skillnad.
Andra minuter är avsaknaden av kvalitet målet för mitt klickande.
Vidare, vidare, längre bort från min startpunkt tar jag mig.
Aktiva val och slumpmässiga klickanden gör att jag hamnar på en del märkliga
fast spännande sidor.
Lika ofta befinner jag mig läsandes allmän idioti, i mina ögon sett alltså.
Är inne på sidor och bloggar där jag i princip känner hur min hjärna tappar
sin kapacitet, endast genom att läsa dravlet.
Jag blir hjärnslö när jag kväker runt bland allmän dynga.
Likafullt är det skönt, att följa med in in andra världar, med händelser och
människor jag inte kommer att stifta personlig bekantskap med.
Ibland är det den bästa tiden på dagen, när jag sitter med datorn i knäet,
bekvämt tillbakalutad i soffan.
Ibland kan jag sitta såhär timmar i sträck.
Tiden flyger förbi, jag märker inte när den passerar.
Blir förvånad när klockan sprungit ifrån mig.
Trivs inte med den känslan, förvisso.
Jag vill vara den som har kontroll. Över min tid.
Att bli utmanövrerad av en dator, det ingår inte riktigt i bilden av mig själv.
Men ibland, som just ikväll, är det skönt att inte göra något annat än att klicka
mig rakt ut i världen.