Då och då snavar man över en riktigt bra film.
En som sticker ut, en som lämnar tankar och känslor kvar då eftertexten slutat rulla.
I veckan såg jag precis en sådan film.
Är medlem i Skellefteå Filmstudio, och som medlem där blir jag
presenterad för filmer jag garanterat skulle ha missat annars.
Den här veckan var filmen ”Den gröna cykeln.”
Något så unikt som den första långa spelfilmen som gjorts i Saudiarabien.
Och än mer unik blir den då regissören en kvinna.
Att hon gjort film är en bragd i sig.
Ser man filmen förstår man varför det är en bragd i sig.
Att hon sedan gjorde en feelgoodfilm om något så allvarligt är fantastiskt.
Gå in på länken ovan, läs den och om du finner recensionen intressant,
se filmen.
Du lär inte ångra dig.