Ta ingen skit!

Idag var en synnerligen bra dag.
Från början till slut.

Heimdall vårdcentral gästades i morse för diverse prover som järn, hb och ämnesomsättning.
Samt mätning av blodtryck.
Allt gick finfint. Med reservation för att jag är svårstucken i vänsterarmen.
Efter allmänt jagande med nålen med noll blod i röret som resultat tog vi provet i
höger arm istället. Vilket fungerade finfint.
Provsvaren lär komma under veckan.
Blodtrycket var 110/60, vilket är godkänt.
Med lite tur kan jag sluta med blodtrycksmedicinen om fyra veckor, om provet då
visar samma siffror.
Vilket jag räknar iskallt med att det ska göra.
Nice.
Det var ett av målen med min gbp, att jobba mig till ett hälsosamt blodtryck.
Den dagen är bara fyra veckor bort. Inget annat är acceptabelt. 🙂

Iväg till flygplatsen för upphämtning av min vän Camilla.
Henne spenderade jag precis hela eftermiddagen med.
Möten med henne är alltid helt annorlunda än möten med andra människor.
Det händer något magiskt när jag träffar folk som är genuint varma och vänliga.
Jag har beskrivit henne tidigare, och jag kan bara le åt min beskrivning.
Den är klockren.
Tiden flög, och vi har inlett något som känns mycket spännande.
Jag kände mig extremt levande när vi skildes åt.

En sväng genom duschen och byte till mer utgångsbara kläder och jag var klar för en
kväll med Sofia.
Planen var att umgås, dricka vin och göra stan.
Det gick lite si och så med den planen.
Första delen, där umgänge och vindrickning gick av stapeln fungerade väldigt bra.
Lite för bra, visade det sig.
Vid 23-tiden konstaterade vi att vi borde börja göra oss klara för en pubsväng.
Klockan 01.00 satt vi fortfarande parkerade i soffan, och nu konstaterade Sofia
att någon pubsväng blir det inte att göra.
Hmmm, vart fasen tog tiden vägen?
Haha, nej uppenbarligen hade vi så mycket att prata om att tiden flög även här.

Jag tänker såhär just innan sänggåendet att jag spenderat denna fredag med
två mycket olika personer.
Vilket har gjort denna fredag till en absolut kanonfredag.
Snacka om att livet känns så otroligt inspirerande och flygande just nu.
Dessa två personer har i all sin olikhet en riktigt finfin likhet, nämligen att
de lever efter innebörden av orden ”ta ingen skit”.
Sagda på de mest vänliga och självmedkännande sätt.

Är inte det bra ord så säg!

Nu dags för sängen.
Jag saknar Alicegurkan.
Jag är van att sova med henne och vakna med henne.
Så blir det inte i natt och i morgon bitti då jag befinner mig på Norrböle och
hon i stugan.
Märkligt hur jag vant mig vid att ha henne hos mig.

God natt världen.