Tankar om nattjobb, helgarbete och dygn.

Nu har jag just landat hemma från att ha gjort det sista av helgens 3 arbetspass.
Inte dumt alls!
Jag jobbar som regel 2 eller 3 nätter på raken, någon gång händer det att jag jobbar 4 pass i sträck, men just helger brukar det oftast handla om 3 pass.

Många gånger reflekterar jag över hur nattjobb leder till viss förvirring.
För det är sannerligen förvirrande i sig att växla vilken tid på dygnet man är vaken.

Idag vänder jag alltså tillbaka dygnet.
Så att jag i morgon vaknar tillbaka i privatlivs-jagets dygnsrytm.
Det brukar innebära att jag inte bäddar ner mig i sängen nu på morgonen, utan lägger mig under en filt i soffan och vilar/halvslumrar i en sisådär 4-5 timmar.
Av någon anledning verkar jag tycka att det är en bra strategi.
Vilket absolut inte stämmer.
För på det viset kommer jag att stiga upp någonstans mellan 12-14, trött som satan och fortsätta vara så resten av dagen/aftonen tills jag går och lägger mig vid 21.00 i afton.
Krasst sett betyder det att jag då såsat bort en hel dag eftersom jag varit så trött att hjärnan inte fungerat ordentligt. Allt har gått i sirap och jag har dagdrömt om kväll och sömn.

Jag inser såklart att ett bättre sätt borde vara att bädda ned mig i sängen, sova ordentligt och gott, men kanske inte 7 timmar, utan hellre ställa väckaren och kliva upp vid 14-snåret.
Sömnkvaliteten skulle då vara tillräckligt god för att inte ha zombie-känsla resten av dagen trots det lite blygsamma antalet timmar av sömn.
… men där är jag uppenbarligen inte än, utan jag fortsätter med den superdåliga idén att lägga mig i soffan och halvsova likafullt. Väl medveten om att de där timmarna jag tror mig kunna ”tjäna” genom att inte sova bort dagen inte kommer att användas till något annat än att längta efter kvällen.
Vilket ju är så dumt att jag blir småförbannad på mig själv när jag tänker om det. Nåväl.

Vad som gör ovanstående resonemang snäppet ännu mer dumt är att jag alltid sover på Melatonin. När jag sover en hel natt alltså, oavsett om den natten faktiskt infaller på natten eller är förlagd till dagen.
Jag har i hela mitt liv haft sömnproblem och därför testat många preparat.
Allt från hälsokostens sådana, samt en hel del receptbelagda, till olika avslappningsövningar, diverse tips och trix.
Jag vågar nog nästan påstå att jag testat mycket av det mesta.
Sedan några år tillbaka har jag landat i att Melatonin fungerar bäst för mig.
Jag somnar någorlunda snabbt och sover helt okej under natten.
Därtill känner jag mig pigg dagen efter. Det är gott nog för mig.
(I övrigt har jag gillat Propavan bäst, men jag fick sådana satans myrkrypningar i benen att det absolut inte var ett alternativ. Det spelade ingen roll om jag krossade tabletten eller inte. Fick även testa ett preparat som skulle ta udden av myrkrypningarna, men det fungerade inte för mig på ett vettigt sätt. Vilket var synd, för när jag väl somnade på Propavan som jag väldigt gott. Nåväl.)

Vad jag ville komma fram till är att jag kan sova vilken del av dygnet som helst eftersom jag sover på Melatonin. Därför har jag heller inga problem med att växla mellan dag och natt.
Eller som idag, vaka av för att vrida tillbaka dygnet.
Eftersom jag hur som helst tar en tablett i kväll så har jag garanterar sömn om än jag väljer att sova gott under dagen.
Vilket alltså gör att det går mycket bra för mig att jobba natt.
Min ”natt” är helt enkelt när på dygnet jag tar Melatonin.
Men nej, att vända mellan natt och dag på det sätt jag gör nu är inte alltid trevligt som sagt.

När jag jobbat helg finns det även ännu ett litet moment som krånglar till när jag kliver av på måndagsmorgonen.
Nämligen den lilla detaljen att jag de närmaste dygnen inte riktigt kommer att veta vilken veckodag det är.
Det är uppriktigt sagt svårt som tusan. Jag tyckte det var knepigt redan när jag jobbade vanlig dag/kväll på helger, men att jobba natt på helgen krånglar till det snäppet ytterligare.
Därför låter jag ofta bli att svänga mig med veckodagarnas namn om jag inte måste, för jag är allt som oftast lite osäker på vilken veckodag det faktiskt är.

I övrigt tycker jag om att jobba helg.
Och ja – jag är helt medveten om att den saken är som att svära i kyrkan.
Men likafullt, jag gillar att jobba helg.
Det är mysigt på något sätt.
Det känns i hela huset att det är helg, fastän de flesta redan sover när jag kommer.
Stämningen är liksom mjukare, långsammare och lugnare.
Jag kan inte förklara det egentligen, men skillnaden finns och känns.
Och bara en sådan sak att köra till jobbet på helgen är ju otroligt mysigt.
För är det en vacker sommarkväll kör jag mer än gärna genom centrala stan.
Då passerar jag uteserveringarna, ser hur folk sitter och trivs ihop i sällskap, folk som finklädda strosar, turister som gör kvällen, grupper med glada ungdomar på väg ut på fest.
Allt sånt är en perfekt uppladdning för nattjobb. Jag mår bara så otroligt bra av att se hur stan sjuder av liv. Glada och vackra människor i full färd med att njuta.
Jag har ingen lust att vara en del av det själv, men jag tycker det är superhärligt att se det på avstånd.

Även hemfärden lördag och söndag morgon är annorlunda.
Särskilt söndagar.
Många gånger passerar jag genom stan i stort sett själv. Knappt några bilister, cyklister eller gångare överhuvudtaget.
Som om stan ligger och drar sig härligt fortfarande.

Att helgjobb och jag är en bra kombo beror förmodligen på att jag tycker att det är trevligt att vara ledig mitt i veckan. Eftersom jag tycker mycket om att spendera tid i mitt eget sällskap funkar det mer än bra att få vara hemma själv delar av dagen innan David kommer hem.
Jag hinner många gånger längta efter honom samtidigt som jag hinner pilla på med vad än jag vill göra.
Och givetvis går det här också hand i hand med att jag umgås väldigt lite med andra.
För hade den saken varit en stor del av mitt liv hade det ju varit väldigt trist att varannan helg faller bort på grund av jobb.
Jag tycker absolut att det är finfina grejer med lediga helger också, förstå mig rätt.
Men likafullt; Cicci + helgjobb = sant.

Däremot krånglar det givetvis en hel del när man ska försöka styra ihop en träff med vänner.
Det kan gå flera månader innan man faktiskt lyckas hitta en lördag som funkar, vilket kan vara rejält frustrerande.
Och jag har också full förståelse för att många av mina kollegor önskar att det skulle vara betydligt längre mellan jobbhelgerna än vad det faktiskt är.
Men nog funderat kring detta.

Min helg har, förutom alltså arbete, bestått av att fira mamma som blir 81 år idag.
Det firades med god middag i lördags. Extra kul var att Vickan och Frida kom hem från England över helgen. (Den här gången blev Mark och Emil kvar hemma, men hela familjen dyker upp en vecka till jul, så vi ses då istället.)
Det var mysigt att träffas.

Nu återstår att lägga sig i soffan och vila några timmar, vilket alltså är mot bättre vetande.
Det sunda förnuftet har inte riktigt fått gehör än, så jag fortsätter att vrida tillbaka dygnet på det mest dåliga av sätt tills min hjärna börjar fatta bättre beslut.

Låt oss alla ha en finfin måndag.
(Om det nu är måndag vill säga… )