Förra veckan mer eller mindre tjatade jag oss hålögda med mitt ”5-minuter tidig-tänkande.”
Nu pratar jag inte så mycket om det längre.
Kanske mest för att det känns hyfsat självklart, och att jag inte har några fler öppna
dörrar att sparka in på den fronten.
Jag kör utan tvekan mina dagar efter det tänket, numera. Fortfarande.
Och stortrivs med det.
Däremot konstaterar jag att det är tur att pennan jag använder till min kalender
är av den där korsordslösarmodellen, där det förvisso blir ”bläck”, men ändå går att sudda.
Igår kväll när jag satt med min kalender insåg jag liksom iskall att jag av någon helt
outgrundlig anledning svamlat till det i mitt schema.
Av någon helt ofattbar anledning har jag kastat om bland dagarna lite.
Jag förstår faktiskt inte ens hur det kommer sig.
Det blev några sms och 2 telefonsamtal som fick styra upp det hela.
Så otippat. Och så tacksamt att jag upptäckte det.
Så, medan jag klappar mig själv på bröstet genom att säga att jag numera smidigt lever
5 minuter tidig, så fick jag en touch av ödmjukhet då jag insåg att mitt sådana
tänk inte håller mig ifrån att vara på fel dag och tänka 5 minuter tidigt-tankar.
Håhåjaja, tisdag morgon folket.
God morgon på oss alla!