God lördagsmorgon vänner.
Fantastiska lördagsmorgon, vill jag till och med kalla den.
Jag har nämligen fått besöka toaletten nu på morgonen.
Vilket jag inte, i den benämningen, fått göra sedan i söndags.
Alltså för snart en vecka sedan.
Men så nu på morgonen, då var det dags.
Utan att bli alltför detaljerad kan jag berätta att det behövdes.
Jag insåg att min mage är hård, och att jag hoppas kunna gå på toaletten mer under dagen.
Men hey, jag klagar inte.
Nu äntligen kommer min mage igång.
Förhoppningsvis.
Är det här normalt förresten?
Att skriva om min mages status?
Postat att läsas mitt under er härliga lördagsfrukost.
Fast jag är så glad åt att äntligen kunnat gå på toa, att jag givetvis vill dela det med världen.
Jag har uppenbarligen inte den goda smaken och urskiljningen att
behålla sådant för mig själv.
Nåväl.
Om min mage och tarmsystem gjort mig glad på morgonen,
så har ett mejl gjort mig ännu gladare.
Sent igår kväll skrev jag ett mejl jag länge velat skriva.
Jag har liksom inte vågat tidigare, men kvällens sena timme och mitt
goda humör gjorde att orden helt plötsligt fanns där.
Jag ville förklara mig själv.
Kände att jag borde göra det.
Att jag behövde göra det.
Orden kom förvisso lätt, men det blev lite svamligt och flummigt likafullt.
I vilket fall, jag skickade det och kände mig lite nervös för hur det skulle tas emot.
Jag hoppades hon skulle läsa.
Jag hoppades även att hon skulle skriva tillbaka.
Vilket hon gjorde.
När jag vaknade fanns svaret och responsen i min inkorg.
Jag läste igenom med snabbt första gången.
Som om innehållet hade potential att kunna brännas.
Sedan läste jag igenom det igen.
Tog in orden. Hörde dem, kände dem.
Svaret var vänligt.
Det var även personligt.
Reflekterande ihop med eget berättande.
Det fanns även en fråga med i det.
En väldigt bra fråga, dessutom.
Jag har läst det några gånger nu.
Och tänker att jag skulle ha mejlat henne tidigare, att det bara var i mitt huvud som oron för något elakt tillbaka fanns.
Jag kommer att skriva tillbaka till henne under dagen.
Min morgonpromenad kommer att fundera lite över frågan hon hade, eller rättare sagt svaret på den.
Vilket är en väldigt bra bearbetning för mig.
Frågeställningen var nämligen; hur skulle J ha reagerat om du satt gränser?
Mycket bra fråga, där jag har svar, men ändå vill fundera över det hela på min morgonpromenad.
För svaret är omfattande.
Herregud, här lyckas jag låta allvarlig fastän jag ligger i sängen
och mår förträffligt.
Klart livet känns riktigt najs!
Magen fungerar åter, ett vänligt mejl i inkorgen och en kul fest att
gå på i afton, helt klart en lördagsmorgon i min smak.
God morgon på oss alla!