Total förvirring råder.

Tidigare idag var jag på Kliniken.

Det var ett bra möte.
Vi pratade om framsteg. Mina, närmare bestämt.
De sker nämligen, fastän jag själv kan tycka att jag står
som fastgjuten i cement, bitvis.

Jag tycker jag sliter som satan bara för att hamna i
ett-steg-framåt-två-tillbaka-lunken.

Då känns det bra med input från K och L.

Nåväl, nog med klappandet på min egen axel här, det här inlägget
var inte menat att tillägnas min egen förträfflighet.

Min hemuppgift från Kliniken denna gång handlar om manlighet.
Hur jag ser på det.
Vad det innebär för mig.

Följande frågeställningar ska jag fundera över:
Vad är manlig?
Vad är attraktivt?
Finurlighet, på vilket sätt är det attraktivt?
Vad är kärlek?

Dessa frågor kanske verkar lite märkliga, men för mig som var
där idag, för mig är de relevanta.
De är utformade utifrån det vi pratade om idag.
Utifrån mitt förstörda sätt att se på manlighet.

Nu är ni med mig på Kliniken nästan i realtid. Spännande.
Jag ska låta dessa frågor mala runt lite, i nuläge har jag väldigt
röriga tankar kring det hela.
Skulle jag göra ett försök att skriva ned dem nu, skulle de bli oläsliga.
Även för mig.
Så förvirrad känner jag mig kring detta.

Som utgångspunkt startade jag med att berätta att för mig handlar
manlighet om storlek, dominans och våld.
Med det sagt, nu förstår ni precis varför det är komplicerat,
varför jag går vilse hundra gånger om, när jag tänker på vad manligt är för mig.
Hur jag ser på manlighet.
Vad jag tycker är attraktivt.

Så med lite självbevarelsedrift i frågan om att inte framstå som en
riktigt sjuk människa, med riktigt sjuka tankar, så återkommer jag
när jag låtit det hela sjunka in.

Men det är viktiga frågeställningar.
Vad manligt är för mig.
Vad kärlek är.

Det får mig att tänka på vad som är snällt, och vad som är mindre snällt.
På vad jag är van vid och på vad jag är ovan vid.
Varför jag blir så lycklig när någon är snäll och trevligt mot mig.
Varför det får så stora proportioner.
När det egentligen handlar om sedvanligt vänlighet.

Vilket gör mig till oerhört sårbar.

Jag har mycket att skriva om denna vecka.
När det fått landa tillräckligt att hitta någorlunda förståeliga
meningar för kaoset.

Eftersom jag kommer att spåna nära nog i realtid, så kommer ni att få följa med på
en hel del motsägelsefulla tankar och känslor.
Sådant som är svårt att förstå. Både för er och för mig.

Förhoppningsvis kommer jag att få svar på det motsägelsefulla,
vilket skulle vara välbehövligt för mig, och eventuellt underhållande
för er att läsa.

Total förvirring råder. För tillfället.

Stay tuned.