Det är en kamp mot vikten.
Prioriteringar.
I början enkla, efterhand svårare.
För en gångs skull handlar vikten inte om mig.
Utan om en resväskas totala innehåll.
Kilona vägs igen.
Gallring och sunt förnuft tar vid.
Olika viktgränser beroende på vart du reser.
Lägsta högstavikt är måttet som gäller.
Välja bort mer.
Helt okej för mig, jag sitter som sällskap
medan Vickan försöker tvinga ihop ekvationen.
Som alltså innebär att en del av hennes kläder
inte kvalar in att få åka tillbaka till Nya Zeeland.
Det här året får de en ny framtid och ett nytt hem i min
garderob.
Vilket passar mig finfint.
Milt kaos råder.
Kläder i drivor, högt som lågt.
En termos trängs med två vinglas av plast.
Jag är inte helt säker på hur allt ska rymmas
i hennes resväska, viktkrav eller inte.
Fast jag gissar att hon är en fena på att packa.
Jag utesluter dock inte möjligheten att bli ännu
några plagg rikare innan det är klart.