Utan dig, ingen blogg.

Jag är, som många vet, väldigt förtjust i min blogg.
Det är fantastiskt kul att ha ett ställe att skriva på, och framför allt, att ha ett ställe
att dela mina texter med andra på.

Nu är det ju så att jag inte har någon kunskap om att bygga en blogg.
Absolut ingen kunskap alls!

Tack och lov finns det människor som kan.
I mitt fall blev det en gammal vän till mig som gjorde
det omöjliga möjligt.

Camilla Eriksson nämligen.
Vi går långt bak i historien. Ända till mellanstadiet.
När vi blivit lite äldre skapade vi musik ihop under många år,
så jag vet vad jag pratar om när jag säger att hon sjunger
fantastiskt bra!

Efter många års icke-kontakt fick vi, tack vare Facebook, kontakt igen.
Vilket var väldigt kul.
Och väldigt givande, för mig, visade det sig.
För nu har jag en blogg. Som jag inte skulle ha haft annars.

Hon strukturerade upp det hela och ordnade med layout och statistikuppföljnings-möjligheter.
Sedan guidade hon mig ytterst tålamodigt timtals i telefon.
Hur jag skulle göra vad, när jag skulle göra vad och varför jag skulle göra vad.
Nu vet jag vad en god pedagogik innebär.
Jag har mycket att lära på det området.

Kort sagt, hon fick mig att förstå det jag behövde veta, på ett fantastiskt
lugnt och roligt sätt.
Jag är löjligt imponerad över hennes sätt att arbeta.
Grundlig, och lämnade absolut inget hängandes.

Så nu har jag alltså en blogg, en plattform, där jag kan uttrycka mig.
Vansinnigt snygg är den dessutom. Den är allt jag ville att den skulle vara.

Tack vare dig, Camilla.
Gissa om jag är glad och tacksam över den tid och det engagemang du
lagt ner på mig och min önskan om att blogga.
Inte ofta jag möter människor som så osjälviskt hjälper.

Jag ler lite inombords när jag tänker på det faktum att hon
livnär sig på ord och språk.
Hon är talskrivare och pr-konsult till yrket.
Känns precis som jag och min blogg är i de absolut bästa
händer man kan tänka sig.

Och ja, mitt liv kändes lite grått ibland när vi talades vid.
Blir lätt så när jag talar med någon som har 100 strängar på sin lyra
och brinner för det den gör.
Vilket Camilla både har och gör.

Senast idag kunde vi se henne på tv. I tv4:as morgonprogram analyserade
hon det omtalade tillkännagivandet av prinsessan Madeleines förlovning.
Har sett henne i media tidigare också, i tv3:s ”Livet blir bättre”, samt intervjuer
i andra sammanhang.
Vilket är hur kul som helst.
Hon är även författare, och har givit en bok; ”Retorikiska”, som jag givetvis köpt,
fått signerad och i nuläget läser.

Så ja, jag anser att jag är i mycket trygga händer här!
Och tacksam och glad för att jag nu har en blogg, en, i mina ögon, väldigt
snygg sådan.

Tack Camilla, för att du skapat ett ställe där jag kan roa mig skamlöst på!