Utgångsläget ger innebörden.

Vardag.
Endast ordet i sig låter hyfsat trist.

Helg. Ledighet.
De orden har en fantastisk klang.

Jag har varit ledig sedan jul.
Och nu längtar jag efter, den annars så tråkiga innebörden
av ordet, vardag.

Jag har varit ledig så länge att jag liksom inte längre uppskattar
att vara ledig.
Tar den lite sådär för given. Slösar lite med tiden.
Jag längtar alltså efter mindre ledighet.

Massor.

Det bästa med att längta efter vardag, betyder att ledigheten gjort sitt.
Den har helt fyllt sitt syfte.
Den har gjort mig mätt. Och hungrig på utmaningar, igen.

Jag känner mig riktigt redo för… VARDAG!
Precis så är det.

Struktur, ordnade tider, arbete och längtan till just, helgen.
Det är precis det jag längtar efter.

För det kan jag lova, några dagar av vardag, arbete och struktur,
och voila, orden helg och ledighet kommer att klinga hur fint som helst.

Det här inlägget postades i Prunkande rappakalja. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *