Bra musik. Högt.
Jag står på toaletten och gör mig i ordning för en jäkligt kul fredagsfest.
Vi snackar en spännande mix av kända och hittills inte kända människor.
Jag har klivit utanför mina väl invanda ramar.
Har kläder på mig som jag i vanliga fall inte skulle ha.
Väljer att dricka alkohol fastän jag ska umgås med hittills inte kända människor.
Till och med gå på lokal berusad.
Gissa om jag ser fram emot detta.
Ni vet, man kommer till festen, bra musik i högtalarna och man häller upp en
drink. (ordet grogg får mig att framstå som vulgär, därav det lite mer slipade
uttrycket drink, same, same but different.)
Känner hur den förvandlar min hjärna och min kropp till något som jag gillar.
Fantastiskt.
Såhär skulle denna fredagskväll ha sett ut.
Om inte min mage hade fått för sig att fixa sig ett trevligt litet
tarmvred som gjorde att jag fick käka gräs, kasta in handduken och dra iväg till
akuten mitt i natten.
Mellan 03.00 och 17.30 har jag spenderat många långa hemska timmar innanför sjukhusets väggar.
Väldigt bra timmar också för den delen.
Underbar personal. Tacksamt morfin. Och en tarm som på egen hand kom på att
befinna sig i veck inte är en hit.
Som då slätar ut sig själv, så jag helt plötsligt kunde andas igen, samt både ligga
rak och stå upprätt igen.
Så min lediga fredag och klart potentiellt roliga fredagsfest gick om intet.
Pga av en tarm.
Tar(m)vligt.
Nåväl, nu har jag varit vaken i exakt 36 timmar i sträck.
Det är inte helt ulitmat för mig, så utan att vara klärvojant på något vis
kan jag med säkerhet säga att jag kommer att avsluta min kväll innan ni
hunnit avsluta er.
Nä nu är det tamejfaan okej att skriva STYRKEKRAM!
Katta, ja det är det faktiskt. 🙂 Tack för den!
Jagnkan inte med ord uttrycka vad jag tycker om att du drabbades av det här så jag skickar bara en kram istället !
Stina, en kram känns alldeles finfint, tack!