Vad som är kvar av en före detta pedant.

Jag gillar ordning.
Har alltid gjort.
Jag var förmodligen ett av de få barn som aldrig blev tjatad på av sina föräldrar då det
gällde att städa sitt rum.
Jag gjorde det mer än gärna, tror jag mig minnas.
Jag garderar mig med att tillstå att min mamma förvisso kan ha ett annat minne angående det.
… i vilket fall.
Jag har det här med städning definitivt hemifrån. Min mamma ÄR ordning och renlighet.
(Det finns oändligt många tillfällen då jag tycker att hon är lite väl nitisk
i det här men tja, jag förstår henne eftersom jag själv är lagt åt det städiska hållet.)
Det blev liksom en självklarhet när jag själv växte upp.

Jag gillar när det är bortplockat.
Inga saker som ligger slängda här och var.
Typ en strumpa i soffan. En tröja över sängkanten.
Eller papper, tidningar, post ja allt sådant där i pappersväg som har en tendens
till att växa sig till högar från helvetet.
Det är inte min grej.

Nu bor jag på 27 kvadrat, så oordning är uteslutet av just den anledningen.
En strumpa fel, en tidning liggandes, eller disk som är odiskad,
det får mina begränsade kvadrat att genast likna en krigszon.

Däremot har jag levt lika ordningsam under större kvadrat att sprida ut mig på.
Storleken på mitt boende har alltså inte mycket med saken att göra.
Det är helt enkelt så att jag gillar ordning.

Förut kunde jag nog till och med klassas som pedantisk.
Det är jag inte längre.
Nejdå, jag storstädar inte längre varje torsdag, jag stryker inte min tvätt heller.
Och det är även så att du kommer att få damm på fingret om du väljer att dra det
utmed min fönsterbräda.
Garanterat.
Så det kanske är mer korrekt att säga att jag tycker om att ha bortplockat hemma hos mig.
Rent gärna, men då åker jag på att höja antalet städningar rejält.
Toaletten är däremot ren. Allt som oftast.
Den måste vara det. Annars känner jag mig inte nöjd.
Men annars har jag slappnat av en hel del från förr.

Jag har skrivit om det tidigare, hur jag med minimal ansträngning får hemmet att
inte skapa en frågeställning kring huruvida en bomb detonerat eller inte i min boning.
Inläggen hittar du här och här.

En sak som jag faktiskt alltid göra innan jag reser bort är att städa.
Någorlunda omsorgsfullt.
Av två anledningar.
Den ena är enkel, jag tycker om att komma hem då det är rent och fräscht.
Den andra anledningen är lite mörkare, men minst lika viktig.
Om något skulle hända mig, om jag alltså inte skulle komma hem igen, då vill jag att
mamma, eller den som tar hand om mina saker, möts av ordning.
Det är mycket viktigt för mig. Av någon anledning.

Till vardags är jag inte fullt så dramatisk i mitt förhållningssätt och tänkande.
Där vet jag ju att jag kommer hem igen, men jag ser till att ha bortdiskat, bäddat
och bortplockat i största allmänhet.
Alltid.
(Eller mer sanningsenligt, hyfsat ofta.)

Så hur ofta städar jag då?
Ptja, jag skulle säga att jag dammsuger 2-3 gånger i veckan.
Golvet ska kunna gås på barfota utan att man får sand och skit under fötterna.
Dammtorkar gör jag… en gång i månaden. Typ.
Haha jajamän, skitig Degerman till er tjänst.
Badrummet städar jag däremot en gång i veckan, rom regel.
Så ungefär ser det hela ut.
Jag har ingen dag som är städdag eller damsugardag.
Jag gör det när jag känner för det eller då det är hög tid.

Jag skulle helt enkelt inte trivas hemma om det var rörigt och stökigt.
Att ha bortplockat och fräscht gör mig nedvarvad och avslappnad.
Jag mår väldigt bra på det sättet.

Hos andra däremot har jag inga åsikter.
Eller jo, givetvis har jag det, och de lyder som följer att jag kan tycka att det är
trivsamt när det är allmänt rörigt.
Det visar att någon bor där.
Får jag bara en plats i soffan så är jag fullkomligt nöjd.
Finns det även rena gästhanddukar på toaletten, då är jag beyond nöjd.
(Det livsviktiga med gästhanddukar har berörts tidigare, här hittar ni det.)
Det är något hemtrevligt med stök.
På samma sätt som jag kan njuta av människors rena och stökfria hem.
Min trivsel hos andra har med andra ord väldigt lite att göra med frekvensen
på deras städning och bortplockning.
Någons hem, där jag får chansen att känna mig som hemma, det är det
mest härliga som finns.
Oavsett om det är städat eller inte.

Idag skriver vi måndag hörrni. En bra sådan.
Så märkligt, för exakt en vecka sedan åkte jag till Köpenhamn.
Det känns som betydligt längre sedan…
En helg till stor del spenderad på Casa Hawk kollandes serien ”Pretty little liars” samt
ätit god mat och hängt i allmänhet har just passerat.
Mycket trevligt.
Det är tur att Erika gillar att laga mat samt bjuda på sin lagade mat.
Det gör nämligen att jag sannerligen testar sådant som mina smaklökar
förmodligen aldrig annars skulle komma i kontakt med.
I fredags ägde en sådan rätt rum. Kyckling, sardeller och en massa annat
i form av gryta serverades.
Det fanns dock en backup, en plan B, om smakerna inte varit för mig.
De andra i familjen åt nämligen en pasta som också räckt till mig, om det blivit kritiskt.
Men jodå, absolut otipppat smakade kyklinggrytan alldeles utmärkt.
På lördagen serverade hon en pastarätt (i två olika varianter) som inte var riktigt
lika annorlunda i form av ingredienser som fredagens anrättning.

Det såg ut som om jag svalt en ko när jag ätit färdigt i lördags.
Begränsningar är tydligen inte för mig. 😉
Earth hour gick också av stapeln i lördags, vilket vi anammande.

Just nu längtar jag till påsk.
Jag kommer att spendera den i föräldrarnas stuga.
Det ska bli så skönt.
(Tänker jag om det såhär innan. Gudarna ska veta att efter en dag eller två i
sällskap under samma tak brukar jag komma på andra tankar, och nästan få ett
tvångsmässigt behov av att åka till stan igen för att få vara ensam, hehe nåväl.)

Låt oss alla ha en härlig måndagsafton!
(S)AIK- vinst ikväll igen då!

Bortplockat i köket samt bäddat är en självklarhet när jag lämnar hemmet.
Verkligheten har dock en tendens att se ut som bilderna här ovan lite nu och då.
Men säg det inte till någon, låt mig behålla mitt rykte som pedant ett tag till va!