Välkommen till Dårhus Degerman.

Taggtråden i halsen har bytts ut mot rakblad.
Det medför att min röst inte alls låter som min längre, och redan nu på morgonen framkallat dagens första (förhoppningsvis sista) märkliga telefonsituation.
Såg på displayen att mamma eller pappa sökt mig, så jag ringde upp och pappa svarade:
P: Ja Gunnar.
C: Hej det är jag, Cecilia, du eller mamma hade sökt mig.
P: Vaddå? Nej vi har inte sökt någon. (Låter fundersam)
C: Då var det säkert mamma som ringde. Får jag prata med henne.
P: Vem är det jag pratar med?
C: Din dotter Cecilia! Jag är förkyld och rösten låter inte som min.
P: Nej alltså, hon (Cecilia) är inte här.
C: Men pappa, det ÄR JU JAG, din dotter CECILIA.
P: —-tystnad—-
C: Får jag prata med mamma istället.
P: Hon är inte här.
C: Solveig Degerman, tack.
P: Jaha, jo vänta ett ögonblick.
M: Ja Solveig Degerman.
C: Hej mamma, det är jag.
M: Men gumman, hur din röst låter.
Jag önskar jag hade spelat in det. Jag lovar att trots min förkylningsmisär så
skrattar jag inombords så pass att jag förlängt livet med ca 1 år…