Dygnsrytm.
Med betoning på olika dygnsrytm.
Känner ni igen det?
Kanske har ni det med er partner, kanske har ni det med era barn.
Själv har jag det med Jörgen. Och har alltid haft det så.
På veckorna lägger vi oss mycket sällan samtidigt.
Jag menar, han stiger upp kl 05.00 och jag stiger upp kl 07.00.
Jag kliver upp senare, och jag går och lägger mig senare.
I Missenträsk är detta enkelt.
Där har vi ett helt hus att sprida ut oss på.
I stan däremot, där handlar det om 27 kvadratmeter.
Han sover i samma rum som jag är vaken i.
Som jag äter mitt sista kvällsmål i och knappar på datorn i.
Jag smyger så gott det går, men jag saknar kvaliteterna för att bli
helt ljudlös.
Det hade onekligen underlättat om vi på veckorna kunde synka vår dygnsrytm.
Men de gånger jag kliver upp med honom inser jag att den tiden på morgonen
inte riktigt är min typ av tid att trivas i.
Jag är morgonpigg, inom rimliga gränser.
Jag får antingen gå en kurs i smygandets ädla konst, alternativt att han får
sova med öronproppar.
God morgon på oss alla, denna torsdagsmorgon!